Yeah right, ruggig låt av ruggig grupp lr nå´t, brings back en jävla massa minnen... Vem minns inte Carrolls f-side flip över den gröna bänken? Jaså, ingen...? Hmmm, better find a youtube klipp på det... It´s classy.... Dom som hajjar, hajjar... Annars aja, det är en grym låt oxå... ju...

Lördagen då, eftersom det var julbord och Melker sov hos farmor och farfar och endast lämnat över sin almighty rethosta till mig var jag lite skeptisk till en början om jag ens skulle åka till Hallstahammar och springa, men efter lite frukost och straight up frisk luft så kändes det bättre och jag beslöt mig för att åka... Bara för en kul grej, få ett bra SD-pass, lägga undan alla ambitioner om placeringar och tider (om det nu funkade så när väl nummerlappen åkte på). Fredagens snöoväder som övergått i kalltemperatur hade gjort banan isig och bitvis riktigt hal, speciellt i alla 90 graders kurvor och mitt val av slicks (Puma Roadracer III) kanske inte var så smart, då n'ästan varenda medtävlare linat upp med Icebugs. 11.00 gick starten och dom första 500-800 m innehåller ett par 90 graders svängar samt en liten, lite glashal motlöpa... Tempot blir inledningsvis beskedligt, jag hamnar i rygg på en kille med Åsarnas skidjacka på sig... Ok, detta kan bli tufft är den spontana tanken, alla vet ju att skidåkare också oftast är riktigt duktiga löpare... Efter ett par hundra meter till anser jag att det ändå går för sakta och jag tar taktpinnen och kör upp tempot något, inget kill yerself tempo... Men ansträngande nog då det släpper emellanåt i steget... Så fortlöper loppet ända till dom sista 500-600 meterna med dom tighta kurvorna där dubblösa jag får sakta in och ta vida kurvor för att inte dratta ikull... Där tar killen med Åsarna-jacka (och Icebugs såklart) sin chans och för genast ett par meter som jag äter upp tills den sista 90 graders kurvan då samma scenario utspelar sig igen... Slaget är förlorat, med 2 sekunder... I samma stund jag gått i mål slår det mig: fan, jag skulle ju släppa prestigen och bara springa, det funkade väl sådär... Men den inställningen raderar bort alla negativa tankar på spurtförlusten... Och på nedjoggen kan jag konstatera att jag fick till ett juste SD-pass som förmodligen inte hänt eller gått lika bra om jag kört det själv... Sen att det är ett litet lopp för entusiaster av entusiaster gör det bara så grymt! Lite skumt att det är dom små föreningarna runt om Västerås som skapar grejjor, medans i Västerås är långlöpningen död... typ! Inte händer det nå´t iaf!

Gärdagen bjöd förtuom en sund dos av jobb även en ännu sundare dos träning. Sprang ned till jobbet i snöyran, i min värld kändes det som om jag sprang vansinnigt sakta, men klockan ville annat 6,5 km på drygt 28'. Min plan som en del av den idiotiska veckoplanen var att köra kvalité på väg hem från jobbet, där stod valet mellan backe eller backvarv. Eftersom det jobbas sent på torsdagar och igår var inget undantag så föll mitt val på det förstnämnda alternativet, dvs simple and plain backe. Då jag vid den tidpunkten 21.20 fått mental härdsmälta av att avverka backvarv vid den tidpunkten. Så igår blev valet en ny backe, den upp längs Arosvägen, som sträcker sig goda troliga 300 m eller åtminstone 10 lyktstolpar som nu blivit mitt nya räkna-backe-sätt... or something! Den har en lagom lutning som inbjuder till bra löpning ändå... Så planen var 6 x 10 stolpar följt av 1' ståvila och sedan 6 x 8 stolpar... Som vanligt när man kommer till en ny backe så är det alltid svårt att känna av vilken hastighet som är rätt för att inte bränna allt krut direkt. Lyckades väl hyggligt denna gången och hela passet flöt på progressivt enligt planen. Turligt nog hade snön smält bort och det drev på riktigt ordentligt. Liksom på inomhuspasset i tisdags försökte jag trots mitt trötta jag att i mina tröttaste stunder tänka på tekniken och inte låta mig falla ihop utan bibehålla ett bra steg. Ty om det någon gång är olämpligt att falla ihop till en oekonomisk löpning är det när man är som tröttast. Mind over matter!

Imorse blev det dagens enda pass från dagis till jobbet, på hopplösa ben vet inte om jag har en släng av Melkers sjukdom som ligger och släpar i ett hörn av kroppen, känns nästan som så.... Inget allvarligt dock, så planen är ändå som jag tänkt mig den, nämligen att imorgon springa deltävlingen av Vinterserien i Hallstahammar. Mest som en kul grej när det ändå är en tävling i närheten, men det känns helt oprioriterat, men kul... Dels av den enkla orsaken att jag sprang för Hallstahammar way back in the days och även sprungit tävlingen förut... Men först ut på agendan är julbord med jobbet ikväll, om det nu finns nå´t att gotta sig som inte innehåller dött djur, sist fanns det ett digert vegetariskt alternativ så jag ser framemot det. Så det ska bli najs, och nej fan ingen nubbe....

För klockan 08.45 klev jag och Melker upp ur sängen, då hade iofs natten varit extremt okul, Melker hostade sig igenom hela natten... Nada skoj ffa inte för honom, vi andra fick skiftsova i en annan säng för att få dräglig sömn... Givetvis så är jag den mest lättsovande så d blev inte så mkt sömn inatt... Sen får jag skylla mig själv att jag efter gårdagens 10,5 km hemlöpande från jobbet fastnade framför "Hannibal" på tv´n och sedan läste till klockan slog spöktimma...

Aja, idag då? Same as igår, dvs VAB hela förmiddagen... Tar väl och springer ned, tar på mig snabbdojjorna och ser om jag kan tvinga ur mig själv lite kvalité på vägen hem, late-niter...

Ållrajt, jag hade en idiotisk plan, planen gällde såklart veckans träning utifrån dom faktorer som veckan hade att bjuda på, dvs sjuka barn. Vilket för min del raderar ut alla fina lunchpass, dvs decimerar möjligheterna till träning på humana tider... Så dagens idiotiska plan var att köra backvarv efter jobbet dvs 20.00 Men då hade jag inte smakat på hur mina ben ffa vader mådde när jag kom upp ur sängen, not sweet! Så det mest troliga är lätt distans t/r jobbet idag... Hur resten av veckan kommer se ut är ett oskrivet kort, inte kul för strukturerade jag som gärna vill ha svart på vitt när och var jag kan köra vad... En lös plan kan vara backar imorrn afton efter jobbet som för övrigt som idag bara blir halvdag p g a VAB, problemet är att det kan bli larvigt sent bara, men, men sova får man göra en annan dag... För när man har sjuka och hostiga barn får man definitivt inte göra det! Nu hoppas vi att Melker är på bättringsvägen, klocking in at 37,8 imorse... Vi får väl se! Nu ska det tas tag i städningen innan till jobbet löpet tar start 12.30

...Or something like that, åtminstone fick pumpen jobba rejält på dagens lunchpass, men nu ska vi inte gå händelserna i förväg... Fick idag förmånen att slippa VABBA och sprang iväg till jobbet, rätt seg i benen hela vägen ned så befarade jag allt att lunchpasset skulle bli en sjukt jobbig historia. Så efter några timmars jobb så svidade jag om och joggade ned till friidrottshallen, kom in precis lagom efter att ett ungdomshockeylag avslutat nå´n form av test så jag slapp trängas på banorna eller riskera en cross-checking eller nå´t annat hockeyaktigt. Så nu hade jag banorna för mig själv... Planen för dagen, eller coach Walkers plan var en stege 200/400/600/400/200 m som skulle köras två gånger med 5' serievila och efter den sista ytterligare 5' vila och sedan en 1000-ing... Najs eller nå´nting för benen chockade med att funka ganska bra, visst det var rejält jobbigt efter första serien, men höll upp det hela även på den andra. Var lite nojjig för om man skulle klappa ihop helt på 1000-ingen, fick en viss svacka på andra varvet men på nå´t sätt jobbade jag mig tillbaka i den oxå och klockade den på 2:59.7 och snittet för hela passet 2:57.6 kan inte annat än konstatera att benen var klart bättre idag än på Bosön i lördags, oväntat nog....

Så var man hemma igen med en rejält febrig kamin som bara ligger på kökssoffan och sover med 39 graders feber, stackarn... Det enda goda ur det hela var väl att vi fick sovmorgon till fem i åtta.

Helgen tillbringades en del i hufvudstaden, började med att äntra ett tåg dit på lördagseftermiddagen, för att bli upphämtad av Sussie i Sumpan för en sightseeing av det oplanerade slaget innan vi landade på Bosön, där vi hookade upp med Alfie, Laser och Matilda... På agendan stod testlopp 2000 m, whoa, länge sedan man sprang nå´t riktigt snabbt. Vi värmde upp utomhus i det kylslagna vädret innan vi äntrade hallen för löpskolning och stegringslopp. Här tackade Laser för sig och kände att han inte ville riska sina benhinnor så han gick ut och körde skiten ur sig på nå´t kuperat spår... Kvar blev vi andra, Alfie som känt sig aningens halvskadad under veckan hade klargjort att han inte skulle köra den fulla distansen men kunde hara en stund iaf... Vi siktade mot varvtider på 36" som i den bästa av världar kunde ha funkat och gett 6:00, nu hamnade vi off pace rätt omgående med ett par varv över 37", nu spelade det ingen roll då jag troligen inte klarat av att hålla uppe farten om vi hittat rätt fart.... Alfie harar 5 varv och sedan får jag borra själv och det börjar bli obarmhärtigt jobbigt, lyckas dock lägga det sista varvet på strax under 36" men tiden blir ändå marginellt långsammare än förra året 6:06.7... Aja, inget att hänga depp för, bara att jobba hårdare helt enkelt... Vi återhämtar oss dryga 10' sedan kör vi 5 x 200 m med 60" ståvila, bra fart, bra flyt 35.3-31-3" blev tiderna... Sedan är det bara plats för en snabb nedjogg och dusch innan det är avfärd till Råsunda fotbollsstadion för årsmöte/fest med klubben, en riktigt trevlig tillställning och det blir inte godnatt på den Walkerska soffan förrän 02.30 i ett sobert tillstånd...

Dagen efter är planen att köra ett pass med Patrik när jag ändå befinner mig på plats, så vi hookar upp vid 10.30 tiden, bävar lite för mina vader och slitna ben, vad dom ska tycka. Patrik kan ju dessutom hålla en hög speed på sina distanspass. Oväntat nog funkar benen bra, och Patrik har scoutat ut en riktigt najs runda och vi springer och snackar hela vägen och innan vi vet ordet av har 18,1 km avverkats i 4:01/fart, ganska förvånad inser jag att jag nog får revidera min bild av att jag håller 4:25 på mina distanspass, det går nog snabbare.... Hur som helst en riktigt najs runda och en skitbra helg, dessutom trevligt med två pass med sällis, det är man inte bortskämd med...

Idag då, ja det blir ett distanspass på timman när Annette kommit från jobbet och sitt pass på gymet. Sen är planen att köra snabba saker i friidrottshallen imorgon på lunchen... Det ska bli kul, säger jag nu i förväg iaf...

Imorgon stundar testlopp över 2000 m på Bosön innan det är dags för årsfesten med klubben. Testloppet ska bli intressant övriga hågade på startlinjen är Laser, Alfie och Snusan, så i år slipper jag ploga helt solo i varv. Även om jag inte räknar med att ha nå´n hjälp av Laser som har en ruggig speed i cykelbenen, sen får vi se om Alfie har mörkat bra nog. Var jag står återstår att se, det är ju ett test helt enkelt, länge sedan man sprang i dom hastigheterna, så det är lite skräckblandad förtjusning inför det hela, men mest ska det bli kul. Eller det ska bli jävligt kul att springa på bana igen om jag ska vara helt ärlig, bara hem och damma av Katanorna igen.
Imorse bjöd dagens 8 km på helt hopplöst underlag, is och isknöggel om vartannat, ett tag tänkte jag köra teknik/löpstyrkepass imorse, men tiden rann ifrån mig och det var nog lika bra då jag halkade runt ändå. 36’ tog det mig att ta mig runt imorse och det var rätt segt ska sägas. Kan ju till viss del tillskrivas bristen på sömn ynka 5,5 h inatt, sedan upp och hinna dammsuga och skotta bort all snö som ingen av oss därhemma hann skotta igår. Idag blir det matshopping efter jobbet sedan hem, där Melker kommit hem med svärföräldrarna, så ska det bjudas på bakat potatis ikväll... Blir najs det...
I övrigt hoppas jag lyckas få till ett distanspass med Stålis på söndagförmiddagen när jag ändå befinner mig på Stockholm soil.
Oja, igår innan jag drog mig från jobbet sa jag: ”Åh när jag kommer hem ska jag sätta mig i soffan och käka massa glass och cola!”. Svaret jag fick var: ”Va, äter DU sånt?”. Nej för fan, klart jag inte gör jag lever på böngroddar och ris, såklart!

Jag kan tveklöst tänka mig sämre sätt att starta en dag än hur det blev idag. Eftersom jag på torsdagar har den enorma lyxen att börja kl. 09.00 och denna torsdag ingen dagislämning eller dylikt att ta hänsyn till så var jag idag kung över min egen morgontid. Så med en rejäl dos vaniljyoghurt och ett par mackor på 20 minuters avstånd begav jag mig ut vid 06.45, mitt i snöande. Till en början var min spontana tanke när jag såg snöfallet "Åh nej! Vi drygt att springa långt i detta väder.". Men väl ute var det mest jävligt najs, speciellt som plogbilarna inte hunnit ut och förvandla alla cykelbanor till skridskobanor ännu heller, då drev det på riktigt bra helt enkelt. Inga svackor helt enkelt, höll en god fart också, uppskattningsvis 4:30-fart, snabbare stundtals också troligen. När jag gjort mina planerade krokar hade jag kommit ned till Lögarängen och kikade på klockan som visade på 1 timma och 20 minuter, det vill säga att det var dryga 25 minuter kvar tidsmässigt för hur jag planerat dagens pass... Aja, bara att improvisera en rutt downtown, där det givetvis är slaskigare alla thx to värmeslingor i backen, här tackar jag mig själv för att jag valde Puma-dojjorna istället planerade A2:orna, då A2:orna inte är skapta för alltför blöta förhållanden och tar in vatten likt Titanic... Så relativt torrskott kliver jag in på jobbet efter 1 timma och 45 minuters löpning och uppskattningsvis 24 km i det härliga snövädret. Lite mera frukost och sedan en hel dag att ta tag i.... Sometimes it´s najs...