...Att jag skulle sätta mig ned och skriva att jag skulle bli nöjd med mitt tidsmässigt näst sämsta 3000 m lopp. Men som skrivet tidigare har bristen av pass i närheten av 3 KP var helt frånvarande de senaste 3,5 veckorna, in facto var det snabbaste passet till dags dato tusingarna i söndags, som klockade in på 3:27-fart som skrivet....

Så det var med nedskruvade förväntningar jag radade upp mig i Munktell-Arena vid 15.45 tiden i eftermiddags, så går starten och inledande varvet är vi en stor klunga och jag skulle tippa på att det blev ett 35-36" varv, klart tuffare öppning än jag hade räknat med... Sedan bildas det rätt snart två klungor varav jag ligger och sladdar lite i andra klungan, innan en Ärla-Kille springer om mig och täpper upp luckan, vi passar 1000 m på drygt 3:02... "Wow, 2 till sådana här kilometrar och det är tangerat PB" hinner vimla till i mitt huvud, nå´t jag redan några varv senare inser är en helt befängd tanke. Gnetar på och jag tappar mark mot framförvarande löpare och hamnar således i vakum avslutande 1 600 m in till mål och ja, det blir jävligt jobbigt som brukligen är... Sista 3 varven känns som en evighet, lyckas ändå skärpa upp farten på sista 200-ingen och kniper en kille i sista kurvan... In på 9:21.29 och med tanke på alla omständigheter så är jag fan riktigt nöjd! Det finns bara slipmån på det där....!