Nepp, låg och vred mig i soffan igår med en mage som var helt satt ur spel, kände mig som en riktig vekling och kunde knappeligen stå upprätt, än mindre hålla mig vaken under hela House (skamligt). Men efter den lilla tuppluren kände jag att livslustarna komma tillbaka och det kändes bättre och jag orkade till och med läsa nå´n halvtimma innan jag somnade. Vaknade imorse tämligen omärkt från gårdagskvällens magåkomma, tog en bitter fight med Melker mer än en gång, helt fintlös stod jag imorse... Allt resulterade i att jag nästan glömde göra hans matsäck (bara nästan) och att jag kunde sätta av från dagis kl. 07.50, med 10 minuter tillgodo för att stämpla in i tid... Det krävdes vare sig kalkylator eller bra betyg i matte för att räkna ut att man knappast skulle vara i tid idag. Ovanpå detta hade jag ingen som helst lust att pressa benen imorse med tanke på gårdagens pass och med tanke på magen... Så jag lullade iväg i sakta mak, man får väl jobba över lite ikväll om det skulle vara så då... Om löpningen då, styrde p g a av väglaget, fruset och isigt om rundan till att gå över Skallberget, men det blir lik förbannat 6,4 km ned till jobbet, kändes lite segt mycket beroende på en massa 400-ingar igår, kanske lite beroende på att jag inte hade aptit att mosa i mig cola och digestivekex igår kväll... extra fuel for the masses! Aja, landade på jobbet 29' efter jag startat från dagis, som sagt segt var känslan... Men jag var mest nöjd med att magåkomman gått tillbaka, blir lufs hem ikväll också utan fartambitioner...