Dagen för långpass, lagom kul att vakna till ljudet av en smärre storm ute och sedan se att det snöade på tvären... Vad att göra? Ställa in? Springa band? Bägge alternativen tristare än att genomföra passet ändå. Och när jag kommer ut strax innan 10.00 så har det faktiskt slutat snöa och eftersom inga plogfordon varit ute ännu så driver underlaget bra, tar snabbskorna eftersom dom by far kan vara dom skönast skorna jag har just nu och det är ändå ett par såna om än inte just detta paret som kommer får äran att transportera mig 42 km den 30 maj. En dag som denna med bittra förhållanden hade man lätt kunnat belöna sig med iPod-sällis, men på långpass är det i min värld helt otänktbart, psyket ska härdas också... Och den sista milen på en mara har jag mer glädje av starkt psyke än att lyssna på musik på mina långpass... Så jag tuffar iväg beslutar mig för att ta motvinden direkt för att ha medvind hemåt sedan, tänkte jag. Löpningen känns stabil och jag skulle tippa att jag ligger som senast dvs runt 4:30/fart. Efter 50' löpta minuter köra jag ett block med 8/6/4/2' i maraansträning med 3' PJ. Att tro att man skulle komma upp i marafart på det här underlaget och påbylsad med vinterkläder utan att nå en väsentligt högre ansträning är befängt att tro... Dock rullar det i drygt 3:45-3:50 fart när jag löper förbi min intervallraka i Östra Hamnen, vilket var klart snabbare än jag trodde, men det känns som sagt alltjämt bra. När jag sedan viker av från Bäckby genom Råby och Vallby så öppnar sig himlen igen och det börja komma ned småspik... Eller iaf fruset vatten, knappt snö, knappt regn... Och i motvinden som nu gör comeback piskar småspiken rätt in i ansiktet och gör vid klockrena träffar rätt ont... Jag förbannar hur jag tänkte i termer kring vinden när jag stack ut, men nu är det bara att bita i en halvtimma i denna motvinden sedan är man hemma igen... Avverkar idag 29 km på 2 timmar och 6 minuter... Kändes klockrent rakt igenom faktiskt!

Allt firas med kladdkaka and soon to come tacos...