Var tanken som slog mig igår när jag hade avslutat kvällspasset, som "bara" blev uppskattade 8,3 km på strax över 36', kropp och knopp klart slitna efter en 12h plus arbetsdag... Bara där är det inte glamoröst, sedan när jag bäst stod där och inmundigade skorpor med gorgonzolaost, digestive, banan och tro´t eller ej vatten och packade ur diskmaskinen i ett försök att göra det så ljudlöst som möjligt så inte den redan sovande familjen vaknar av mitt slammer. Mellan varven skriver jag också i träningsdagboken... Det är då det slår mig: "Fan, så här har nog Haile det också, med den enda skillnaden att han springer fan så mycket fortare, bor där det är varmare och kanske inte diggar skorpor med gorgonzolaost". Med denna tröst kändes allt genast mycket bättre... Med tömd diskmaskin, dusch avklarad kunde jag landa på kudden framåt 23.30 tiden.

Att dagens dag sedan började redan 05.45 när Melker vaknade var väl inte riktigt enligt mina planer hade väl räknat med åtminstone en halvtimmas sömn till. Men sånt rår man inte över, så det var bara att käka frukost och till sist springa till jobbet, dom vanliga 6,5 km på drygt 29'. Tänkte mig nå´n distans med fartinslag när jag i eftermiddag hämtar Melker, sedan stundar städning och om, om vi hinner ska vi ut och försöka införskaffa en löparvagn också... Allt detta innan fredagsmiddagen och snaxen som nämndes igår, det gäller att vara tidseffektiv i livet, jag intalar mig att Haile är tidseffektiv... God fredag på er!