Efter att hela förra ståååryn försvann med ett ynka knapptryck (tack för det PC) så får jag författa om det hela. Så var börjar vi, jo enklast med starten och den följande första milen av loppet tuffa tre... Första milen blir en ryckig och skum historia, om det ens är möjligt att hitta en bra löprytm på den här banan så gör jag mitt bsäta för att inte finna den under loppets första mil. Och när det planar ut och man löper förbi marinan vid Lidingövallen vid 8 km löpta får jag min första langning, redan här är benen sargade som om jag allaredan löpt 20 km... Men jag plogar vidare, att bryta är inte ett alternativ denna dag då vi faktiskt har läge att ta lagsegern (vilket vi också gjorde, som ni kanske redan läst). Når en i loppets perspektiv obefintlig asfaltsbacke strax efter 10 km och när jag forcerar denna känns det som om vore det aborrbacken... Helvete, inte bra!

Tur för mig följer nu ett av loppets snälla partier med ett fåtal uppförsbackar, mestadeles platt och utför, jag har dessutom tagit rygg på en Björnstorpslöpare och ligger bra där bakom, det gör både mina och huvud gott att äntligen ha följe och löpa i ett hyggligt jämnt tempo. Vi plockar in orienterar-Österlund från Västerås, ha följer oss ett par kilometer och tvingas sedan släppa och har väl inget av sina bästa Lidingölopp. När vi så kommer in i ett av loppets tuffaste partier med 13-14 km kvar till mål passeras jag av Enhörnas nyförvärv, jag tänker på lagsegern och ökar farten något i hopp om att följa... Men ganska kvickt inser jag att han håller för god fart och jag vågar inte riska något genom att bränna mig i detta parti av banan... Men min fartökning fick Björnstorpslöparen att släppa och snart når vi backen vid Grönsta, återigen en horribel känsla i benen. Men när det planar ut igen lyckas jag ändå hålla hygglig fart, tills benen och skallen ånyo krisar, blir upphunnen av en löpare från Hofvet och tack vare att han kör kan jag koppla på reptilskallen och bara bita rygg... Strax innan aborrbacken får dock Hofvetlöparen släppa en lucka till mig och efter den kikar jag aldrig bakåt nå´t mera utan tuggar på i jakt på Högbos Johan Dahl som jag haft korn på en längre tid... Och på nå´t omöjligt sätt kan jag plocka honom i Golfbanebacken, samtidigt som jag blir upphunnen av en Hällelöpare som jag sedan strider med sista biten mot mål... Kan tyvärr inte framana mer fart i mina sjukt sletna ben än att jag får vika ned mig sista 400-500 metrarna, kommer i mål på 1.53:34 som 25:a... 30" sämre tid än i fjol men i gengäld 5 placeringar upp. Och jag kan inte vara missnöjd snarare riktigt nöjd, dom yttre förhållanden var tuffare idag än ifjol... Och sedan vann vi ju som sagt lagsegern, kändes riktigt najs...

Så idag då, första föräldralediga dagen, blev iaf dryga 12,5 km löpning på kvällen på 55', benen "piggslitna"... Var skönt att springa iaf....

 

Sussi i Viken

28 september 2009 20:11

Hej Johan! Grattis till en fin placering. Stod och tittade på dig när du kom in i målfållan men kom tyvärr inte fram då jag hade 2 tjejer att hålla reda på som ville åt annat håll. Vi var stöd till Ola som ramlade in på en placering på 1870 någonting. Ca. 3 minuter bättre än i fjol och några hundra bättre i placering. Han var missnöjd men jag tycker att det var toppen. Men mest funderar jag på er alla knäppjökar som springer 3 mil frivilligt och betalar för det..skämt och sido..grymt imponerad är jag ivarjefall!

 

Sander

29 september 2009 08:00

Grattis, häftigt att vara med och ta hem ett lagguld. Vi får väl ta upp kampen om det något år (nu blir ni väl oroliga...).
"Piggslitna" är ett kanonbra uttryck, vet precis vad du menar.

 

Walter

29 september 2009 10:07

Grymt jobbat som vanligt, och nu föräldrarledig. Njut av hemmalivet och lite återhämtning så att höstmaran går som på räls!

http://running.walterw.de

 

medeldist

29 september 2009 10:11

Bra plogat, alltid bra känsla efteråt när man klarat det mentala. Skönt att jag inte var den ende som tyckte de yttre förutsättningar inte var optimala. Känner igen det där med benen också, de var förstörda efter halva loppet, men ändå kunde man springa vidare på nåt sätt...

http://medeldist.blogspot.com

 

Fredrik i Hofvet

29 september 2009 17:56

Skulle ha försökt haka på dig när du fick fart efter Aborrbacken, men även om jag kände mig hyfsat pigg hade jag några genomklappningar på sista kilometrarna i minne sen tidigare år så då tvekade jag för länge. Riktigt bra gjort av dig att löpa så starkt när du i princip sprang själv från Kyrkviken!

 

swyzak

29 september 2009 18:42

Viken Sussie: Ola ska def. inte vara missnöjd, slår man pers med 3 minuter är det bra, allt som är snabbare än nå´nsin ska man vara nöjd med, sen kan man känna att man kanske kunnat springa ännu snabbare om man disponerat loppet annrolunda, men sånt får man ta med sig till kommande lopp... Så nästa år persar han med 5 minuter till... Gratta honom till en kanoninsats...

Sander: Piggslitna är skönt... Ser framemot lagkampen om några år...

Walter: Thnx... Nu blickar vi mot tyskland...

medeldist: Ja, när det mentala och fysiska sviker en samtidigt så blire jävligt tufft...

Hofvet-Fredrik: Jag kanske författade det som att jag var solo hela vägen från Kyrkviken till Grönsta vid 20 km, så illa var det inte, hade en rygg att gå på vid typ 12-17 km. Men att du kom upp bakifrån räddade förmodligen min sista mil... Bra sprunget själv... Nästa år blir det snabbare... eller hur?

http://swyzak.bloggagratis.se

 

Mackan

30 september 2009 11:01

Tack för rapporten! Ingen skön känsla när benen inte är med från start. I Tyskland ska vi springa med pigga ben och pigga skallar!

http://blogg.sapiens.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Njet, lugn i stormen men jag kommer styra om bloggen till en ny plats. Anledningen är att den gått dubbel nu i ett par månader och jag pallar inte köra den på två ställen. Så från och med nu kommer ni kunna hitta den här...   Annars inget nytt......

  Idag noterar vi att legenden Steve Prefontaine skulle blivit 60 år om han inte alltför tidigt gått bort i en tragisk bilolycka. Så idag jagar vi mil till hans minne... Tisdag betyder också, as usual betyder det snabblaufen på agendan. Idag...

Spamar helt oväntat med två blogginlägg på en dag, jupp det har tränats igen 10,7 km på lunchen gör detta till en stabil dag med 20 km+ totalt över dagen... Nu ser vi bara framemot att storhandla på ICA Maxi i afton.Nu var det väl inte därför jag blo...

Måndag igen, som vanligt innehåller helgen så mycket annat att skriva på bloggen så det har rådit radiotystnad, för den skull har det inte varit helt kavlugnt, inte träningsmässigt iallafall. Lördagsförmiddagen sprangs det långpass, 30 km skrapade...

Jaha när klockan börjar närma sig 21.30 börjar man se lite i kors, kan bero på att Folke tyckte att dagen skulle börja 04.30 imorse... När han i sin tur bara sov en timma på dagis mellan 09.30-10.30 idag så var han än mer korsögd när jag lade hono...