Idag tisdag var det dags för passet som skulle få mig att ånyo känna mig övertygad om att kroppen var back to normal, med tanke på att jag igår kände mig hur grymt pigg som helst har jag hela tiden utgått från att allt skit nu drivit ur min kropp. Dock kände jag mig rätt trött och seg på eftermiddagen innan jag stack ut och dröm om stockbenen jag hade under dom första 5' som var ren uppv., huvva, skruvade iaf upp till "upplevd marafart" som jag så många gånger tidigare sagt definierar bekvämsnabbt. Så kändes det också, flåset nada problem skulle med lätthet kunnat föra en hygglig konversation under dagens pass, problemet är mer muskulär trötthet, det känns mest i benen som jag skulle legat utslagen i flunsa 1 vecka typ, efter 15' kändes låren som om jag löpt 30 km typ... Inte känns detta bara inte bra rent fysiskt utan det skapar hjärnspöken as well, tankarna velade fram och åter under passet: kanska ska jag fan skita i söndagen och call it quits med säsongen här och nu... Nu efter passet är jag väl inte fullt så negativ, slår inte kroppen tillbaka under morgondagens vilodag så blåser vi på och så får man gå in med en go for broke attityd i Frankfurt också. Känns ju som det är min lott denna säsongen att sista veckan innan marorna blir halvvekling... Hursomhelst, 42' in alles och 35' av dessa i 42 kp, 10,7 km blev det...

På dagen var jag och barnen och växlade cash till mig och sedan köpte gel, innan jag rastade Melker i stadens nya centrala lekplats som enligt mig var riktigt kass. Sedan mellis ute och så var man lagom genomfrusen till man stack ut på passet också...

 

ALA

20 oktober 2009 22:40

Hmm... Efter regn kommer sol, typ? Eller dåligt genrep => bra premiär, typ? Poäng? Nja... Du vill ju inte ha toppform idag, utan till helgen. Men om det är sjukdom i kroppen är ju alla bets off, förstås.

 

swyzak

21 oktober 2009 09:04

ALA: Jag hoppas innerligt att du har rätt. Annars har d senaste dagarna varit exakt som min höstsäsong efter Bellman varit, dvs väldigt upp och ned och kantad av lättare sjukdomsfeeling till och från...

http://swyzak.bloggagratis.se

 

ALA

21 oktober 2009 20:09

Nu vet jag ju inte hur ditt schema ser ut i veckan, och är ffa ingen coach, men en idé skulle kanske vara närmast helvila nu fram till tävlingen? (Bara nån lätt, lätt 5-6:a.)

 

Dogge

21 oktober 2009 22:48

Kuk - jag har åkt på en bristning i vaden. Den gick upp igen i gelgen och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inte ont när jag går men rör jag mig går den upp igen. Vad gör man - pliiiz, help me!

All in tears...

 

Dr Laser

22 oktober 2009 09:38

Dogge - Doktorn ordinerar ett par stödstrumpor av den tajtaste modellen du kan hitta, kontakta Runners store och säljare Olof för mer info. Bär dem under den vakna delen av dygnet och kombinera med ett brännande liniment.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Njet, lugn i stormen men jag kommer styra om bloggen till en ny plats. Anledningen är att den gått dubbel nu i ett par månader och jag pallar inte köra den på två ställen. Så från och med nu kommer ni kunna hitta den här...   Annars inget nytt......

  Idag noterar vi att legenden Steve Prefontaine skulle blivit 60 år om han inte alltför tidigt gått bort i en tragisk bilolycka. Så idag jagar vi mil till hans minne... Tisdag betyder också, as usual betyder det snabblaufen på agendan. Idag...

Spamar helt oväntat med två blogginlägg på en dag, jupp det har tränats igen 10,7 km på lunchen gör detta till en stabil dag med 20 km+ totalt över dagen... Nu ser vi bara framemot att storhandla på ICA Maxi i afton.Nu var det väl inte därför jag blo...

Måndag igen, som vanligt innehåller helgen så mycket annat att skriva på bloggen så det har rådit radiotystnad, för den skull har det inte varit helt kavlugnt, inte träningsmässigt iallafall. Lördagsförmiddagen sprangs det långpass, 30 km skrapade...

Jaha när klockan börjar närma sig 21.30 börjar man se lite i kors, kan bero på att Folke tyckte att dagen skulle börja 04.30 imorse... När han i sin tur bara sov en timma på dagis mellan 09.30-10.30 idag så var han än mer korsögd när jag lade hono...