Eller berättelsen om mina 30 kilometer av Frankfurt Marathon 2009. När starten gick var det sånär perfekta förhållanden, bortsett från att solen börjat bryta fram, men det hade regnat under natten och gatorna var ännu blöta. Starten gick kl. 10.00 och dom första kilometrarna kryssades fram genom otaliga 90 graders kurvor i dom centrala delarna av staden, gjorde snabbt en upptäckt som flera med mig delade att den våta asfalten var bakhal, det tjyvsläppte som på bästa svenska vinterväglag. Men om man sprang på dom gatornas målning så var fästet bättre upptäckte jag. La min målfart mot en sluttid på 2.32-2.33 vilket är/var helt realistiskt och flöt genom första 5 km i målfart dvs dryga 3:35/km det kändes superbra och tanken dök minsann upp: "Fan går det riktigt lätt på andra halvan då kanske d kan bli under 2.30 idag!". Bara några kilometer senare var den tanken bortblåst, sprang genom 10 km på strax under 36' och det kändes oroväckande jobbigt för den farten, men på en mara kan det vända en, två ja t o m tre gånger så jag fortsatte enligt planen. Vid 12-13 km ökade började benen gradvis dö, vid 15 km var det ett faktum, benen var döende... "Fan, det är ju inte sant, inte här inte nu... Inte idag!" var väl tanken. Men med ökad ansträngning kunde jag bibehålla farten när loppet nu var på väg ut genom Frankfurts förorter mot vändningen... Men för mig fanns nu ingen vändning, låren stumnade mer och mer för varje löpt kilometer och vid 18 km började även kilometertiderna rusa iväg, först 3:40, sedan 3:45 innan jag passerade halva loppet på lite över 1.16, dvs då enligt plan, men det var två snabba kilometrar i starten och två till på väg ut som gjorde att det såg så bra ut där... I själva verket så var förfallet ett faktum redan där, hyste ett svagt hopp om att det kanske inte skulle bli ytterligare tapp eller att det skulle vända ännu så jag malde på... Istället så drog km-tiderna iväg upp mot 4:00/km och innan jag krigat klart så gjordes dom dryga 2 km jag sprang mellan 28-30 km på sisådär 12:00... Föga smickrande eller ens skönt... Jag tog min flaska vid langningen vid 30 km, stannade och gjorde slut på lidandet... Desperation och tomhet var väl några ord som kunde beskriva känslan... Fick sedan sitta i en buss i 90 minuter och vänta på transport tillbaka till start och mål området... Det är svårt att sätta fingret på varför det blev som det blev, men nå´t var inte bra då benen nu känns som om jag skulle genomfört hela loppet...

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är riktigt besviken, mitt första brutna lopp i det loppet jag ville skulle bli säsongens absolut bästa... Nåväl, det kommer flera säsonger och fler lopp så är det bara, det funkade inte söndags, en annan gång kommer det klaffa brutalt bra och då kommer det också bli en jävligt bra tid, så måste jag se på det hela... Annars var loppet exemplariskt, bra strikt tysk organisation, snabb bana... Och kul resesällskap indeed... Frankfurt jag återvänder, nå´n gång...

 

Ellinor

27 oktober 2009 20:57

Vad trist att det blev så men bra att du tänker framåt.

http://sub40before40.blogspot.com

 

J.Olsson

27 oktober 2009 21:28

Lider med dig Johan. Precis som du skriver skulle du kunna nita 2.32-33, helt klart. Upplevde också halkan och precis som du sprang jag på mittlinjen. Själv är jag grymt nöjd med mitt lopp trots att det e ca 7 min än vad jag planerade tidigare under säsongen. Men det föutsätter ju att man e hel o frisk oxå vilket jag inte varit så 2.31 var faktiskt över förväntan.
Ser fram emot ditt nästa försök, u gonna get it!

 

Dunceor

28 oktober 2009 09:04

Det är trist helt klart när det var så upplagt för nytt pers.
Har du någon idé varför det blev som det blev? Skit i kroppen?

Du har ju garanterat den tiden i kroppen så det gäller bara att få ur den! Lycka till för framtiden!

http://dunceor.wordpress.com

 

jens

28 oktober 2009 09:12

Slicka såren och kämpa på Johan. Du kommer gå under 2.30 nästa år!

 

Mackan

28 oktober 2009 10:39

Men resan var bra... Jeffla trist att det blev som det blev med loppet. Vi krossar nästa säsong!

http://blogg.sapiens.se

 

Clark Kent

28 oktober 2009 11:20

Kämpa Swyzak!
Kämpa!

http://patrik.familyengstrom.com

 

swyzak

28 oktober 2009 15:44

Ellinor: Man måste alltid se framåt, man får aldrig vara nöjd... =)

Jayo: Ja, jag mötte dig när du var på väg ned mot 29-30 km, du såg rapp ut där... Och som du själv säger grymt med den tiden med tanke på hur säsongen tett sig för din del. Fåru bara vara hel så kapar du 7 min. nästa år... Själv laddar jag om lixxom, jag är peppad iaf...

Dunceor: Svårt att säga varför, fel skoval men det e inte hela förklaringen, långt ifrån... Så jag är rätt frågande själv... Vad hände? =)

Jens: Hoppas innerligt att du har rätt, det vore trevligt...

Mackan: Resan var grejjt lixxom... Bara på´t igen!

CK: Jag kämpar stenhårt med att vila... =)

http://swyzak.bloggagratis.se

 

A.Österlund

28 oktober 2010 14:35

Tjena Johan!

Intressant blogg, ser att du har erfarenheter från Frankfurt.
Jag tänkte göra ett försök där nu på söndag om jag blir frisk (är mitt i en antibiotikakur som avslutas på lördag...) och tar gärna emot lite inside information om loppet.
T.ex om det fungerar bra med klädinlämning, inlämning/uppställning av egen vätska och hur det ser ut i startledet (uppvärmning, trängsel, toaletter..).

Hoppas du läser kommentarer på ett år gamla inlägg!
Ha det bra och lycka till med träningen!

 

swyzak

29 oktober 2010 08:13

Anders: Jo, tack vare nå´n genialisk funktion så kan man se senaste kommentarerna så att...

Hoppas för det första att du hinner bli frisk till Frankfurt för jag tror du har goda möjligheter att slipa ditt pb där, då banan är platt (iaf dom 30 km jag sprang).

Men till svaren om dina funderingar så använde vi oss inte av klädinlämningen (hade hotell 300 m från starten) hade en tröja som jag kastade bara, tror klädinlämningen var lite si och så.

Uppställningen av egen vätska funkade bra när man väl hittade stället där man kunde lämna den, förra året var det i katakomberna under själva mässhallen där marathonexpot och nrlappsutdelningen var. Vill dock minnas att man var tvungen att vara där hyggligt tidigt på söndagsmorgonen och lämna...

Det var inga problem att värma, men vi gick nog in i fållan 15 min innan start minst och där var det rätt trångt och gick inte att värma framåt om man nu inte var en überseedad löpare (dvs kenyan eller inbjuden elit). Sedan vardet aldrig trångt direkt under loppet...

Toaletter och sånt kan jag inte uttala mig om eftersom vi använde på hotellet, men efter man hoppat in i fållan är det dock svårt att uträtta ärenden... Isåfall får man klättra över ett kravallstaket.

Kör hårt på söndag nu, ska hålla utkik efter resultaten... tänkte köra loppet själv igen nästa år...!

http://swyzak.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Njet, lugn i stormen men jag kommer styra om bloggen till en ny plats. Anledningen är att den gått dubbel nu i ett par månader och jag pallar inte köra den på två ställen. Så från och med nu kommer ni kunna hitta den här...   Annars inget nytt......

  Idag noterar vi att legenden Steve Prefontaine skulle blivit 60 år om han inte alltför tidigt gått bort i en tragisk bilolycka. Så idag jagar vi mil till hans minne... Tisdag betyder också, as usual betyder det snabblaufen på agendan. Idag...

Spamar helt oväntat med två blogginlägg på en dag, jupp det har tränats igen 10,7 km på lunchen gör detta till en stabil dag med 20 km+ totalt över dagen... Nu ser vi bara framemot att storhandla på ICA Maxi i afton.Nu var det väl inte därför jag blo...

Måndag igen, som vanligt innehåller helgen så mycket annat att skriva på bloggen så det har rådit radiotystnad, för den skull har det inte varit helt kavlugnt, inte träningsmässigt iallafall. Lördagsförmiddagen sprangs det långpass, 30 km skrapade...

Jaha när klockan börjar närma sig 21.30 börjar man se lite i kors, kan bero på att Folke tyckte att dagen skulle börja 04.30 imorse... När han i sin tur bara sov en timma på dagis mellan 09.30-10.30 idag så var han än mer korsögd när jag lade hono...