Som vanligt är det bråda dagar hemmavid med rum som ska delvis fixas och sedan allt annat, så tiden vid en dator är rätt decimerad speciellt om jag ska hinna med att utföra träning på den nivå jag vill... Så väljer jag lätt bort det till förmån för familjen och min egen träning, såklart... Så ni får en klassiker, hänt sedan sist:

Mån: Morgondistans med vagnen 7,1, strax under 35', bästa vagnunderlaget på länge. Kväll, 4 x 2 x 800 m, P 2', SP 3', snitt strax under 2:24, riktigt bra pass och inge störande element på banan som senast.

Tis: Morgondistans med vagnen 7,1, runt 36', rätt segt eftersom Folke fick massor med vatkoppor och inte kunde sova speciellt bra natten till just tisdag, sov max 3 h den natten... Tog 30' tupplur efter passet, skönt. Kväll, 13,6 km på 61', ruggigt seg, troligen p g a sömnbristen och såklart lite sliten från måndagspasset...

Idag: Morgondistans med vagnen 7 km, just över 35', snömodd igen, gjorde det onödigt jobbigt... Till kvällen, banintervaller igen p g a det undermåliga underlaget ute... Sedan GE-Galan på tv, en riktig högtidsstund...! Boka 20-22 på TV4, önskar jag nästa år kan se det live...

Och oförutsägbart med löpning och det kanske är det som är en av grejjorna med det hela. Man kan gå runt och känna sig helt sänkt hela dagen och inbilla sig att ett pass ska gå skit sedan är benen totalt med på noterna, eller så kan det vara helt tvärtom. Och det lustiga är att det är faktiskt inget man kan förutse innan, det bara blir som det blir, klart man kan bädda för kassa ben med ett hårt pass dagen innan, men det behöver heller inte alltid betyda kassa ben...

Igår var inget undantag, trodde på dyngdåliga ben då jag ändå sprang ett rätt hårt pass på lördagen, men nej då, benen flög fram och utan att förta mig låg jag runt 4-fart och det blev 13,5 km...

Idag blidde det morgonlöp med vagnen 7,1 km och i afton intervaller i Friidrottshallen, undrar hur benen är då...? DEt vet man aldrig men ikväll är det plats för intervaller och då är det bara att bita ihop, sega ben eller ej...

...sedan snön kom, kan man nog säga om passet idag, dagens andra pass det vill säga. Det första en lufs runt Gryta om 6,4 km på 29' imorse lämnade inga rejäla minnen utan bara vansinnigt segt... Men efter segt kommer lätt eller? Fick lucka får dagens andra pass dryga 45' efter avslutad sopplunch, inte optimalt, men man får ta lägena som ges... Hade dryga 75-80' att förfoga över, valet blev en fartlek av egen komposition, med en god mix av korta grejjor och lite halvlängre...

Dunkade iväg och efter 15' löpning körde jag igång med 10 x 60/30" och jag försökte jobba upp en så god fart det gick trots underlaget, gick rätt bra även omdet kändes stelt och låst till en början, så släppte det något och det blev rätt hyfsat jobbigt också med den hyfsade farten och korta vilan... Efter detta "vilolöpte" jag i 4:20-fart lite drygt till min gamla goa tusingsraka på Viksäng, planen var att med lite småsargade ben pressa kroppen på 3 x 1000 m, med dryga 2,5-3' PJ, rakan var första eller sista biten beroende på vilket håll man kom ifrån faktiskt fläckvis snäfri i 200-300 m, mucho trevligt med bra driv... Löpte den första på 3:26, kändes lite stelt och kantigt, sedan släppte det igen och dom två andra kunde dammas in på 3:19 och 3:15 vilket med tanke på underlaget får anses som riktigt bra. Joggade ned dryga 20' och kunde casha in 17,8 km på 74' och måste säga att detta var nog det bästa utomhuspasset sedan snön tog ett fast grepp om vårt avlånga land...

Efter att ha plogat dubbla distanspass i onsdags (läs 6,4 km + 13 km) hade jag igår möjlighet till ett pass efter att min kära sambo återvänt till staden efter konferens på Värmdö. Walker hade kommenderat upp snabbdistans 21-10 kp i 50-60', alla har ju sett vilket vinterväder som drabbat oss den sista tiden och faktum är att det yrde snö i luften under hela gårdagen fram till bara 20' innan jag skulle ut på passet. Fick frångå allt vad kilometertider hette och gå på ansträngning helt, det var min tanke annars skulle jag spränga mig helt på underlaget, som under rundan var ömsom moddigt, dvs 3-4 cm nysnö uppcyklat eller helt blankplogat utan att dom hunnit sanda, där har vi förutsättningarna... Ska sägas att jag misströstade inledningsvis då det såklart drev på särdeles dåligt, men jag hittade en resonabel nivå på ansträngning och tuggade på.

Efter 25' löpta försökte jag trycka på något ytterligare, det fick dock mest till effekt att det tjyvsläppte å det grövsta med en ännu större energiåtgång såklart, fick väl en lättare skärpning i fart men inte fullt som jag tänkt då det knappast gick. Under denna bit sprang jag utan att jag först såg det över ett område om ca 20-30 m med asfalt, chocken var total när det drev på ordentligt, kändes ungefär som när ett flygplan startar... "Wow, är det sådär man skulle sprungit om underlaget varit bra?" var den spontana tanken.... Tryckte iaf på extra sista 2 km och snabbdistansen blev 13 km på ca 51', dvs ingen märkvärdig fart egentligen, men effekten och ansträngningen helt rätt... In alles 18,3 km på passet...

Idag 9 km hopplös löpvagnslöpning that´s all, ikväll bowling med arbetskamrater... Imorrn två pass igen... go, go!

Efter att ha dunkat in allmänstyrka (hör och häpna) och 17,2 km distans på måndagen så öppnade sig läge (veckans enda) för banpass igår kväll. Fick en tuff skiss från Walker på mailen och grundade för det hela med 6,4 km morgonjogg på sega ben. Begav mig sedan till Friidrottshallen på kvällen, fullsmockat med ungdomar men rundbanan blev ren och jag körde igång, först skulle 3 x 1000 m köras med 1' vila plus 200 m jogg, prog. från 3:10-3:00 fart... Bromsade igenom första som gick för fort i början till 3:12 helt effortless, den andra gick något för snabbt men ändå kontrollerat och bra på strax under 3:03. Sedan radade VFK´s ungdomar upp sig vid starten samt 1500 m starten och körde stafett, alltmedan jag körde min sista 1000-ing, detta innebar att denna innehöll, 2 tvära inbromsningar och otaliga väjningar ut på bana 3, misspepp galore och hade noll koll på tiden men det blev strax under 3:00 på den... Nå´t som bör ha kostat onödigt med energi...

Nästa serie var 3 x 800 m i original, med samma vila, serievilan var för övrigt 3' + 200 m jogg. Farten skulle nu gå från 3 KP-1500 KP, dvs från 36" varv till dryga 34,5" kände på första 800-ingen att det inte funkade att hålla fart, sannolikt inte riktigt återhämtad efter två maxlopp i helgen, samt onödigt slösad energi på 1000-ingen. Fick fortsätta väja även på denna serien, 800-ingen på 2:26.6 innan jag drog ned till 600-ingar som jag väjjade in på 1:46.9 resp. 1:47.4... Med en hård arbetsinsats...

Sedan skulle detta egentligen följas av en stege 600/400/300/200 m i 1500 KP, trodde att jag skulle mäkta med det, men benen svarade inte bra och styrde om till 3 x 400 m, med 1' ståvila och försökte hålla hygglig fart, här fick jag för första gången springa hyggligt ostört... La dom på 70.5, 67.6, 67.7 och helt kokt efteråt...

Vill heller inte bråka på VFK för all störning eftersom jag egentligen tränar på deras tider, kan bara konstatera att hade jag startat 45' senare hade jag sluppit detta problem men med familjesituationen kan man inte alltid välja tider utan får det det som ges.

Denna dagen grundades med 6,4 km mycket slitna kilometer imorse och avslutas med 45-60' distans ikväll när barnen lagt sig. Förhoppningsvis är man fräsch nog för kvalité på torsdag kväll igen.

Som traditioner bjuder så tävlade jag i helgen på Upplands-DM som brukar gå av stapeln på hemmaplan i Västerås... Det gäller att ta chansen att få tävla på hemmaplan lixxom, den här gången hade det hela kryddats upp extra med två tävlingsdagar för egen del, 3000 m på lördagen och debut på 1500 m på söndagen.

Med bara tre veckor av fartträning i benen så var det med stor osäkerhet och inga konkreta mål jag ställde mig på banan för 3000 m på sena eftermiddagen i lördags, det kunde bli bra och det kunde bli dåligt. Fick lite misspepp när jag såg startlistorna som i år var ganska skrala, Hinder-Limpan skulle deltaga men jag antog att han var strået för vass för mig. Men jag mobiliserade upp mig och fick göra det bästa av situationen, starten gick och som vanligt är det många som förivrar sig, lade mig därför sisti fältet ut på första varvet som ändå klockades för 36,5", började positionera mig och frontade snart en andra-klunga som sladdade efter Hinder-Limpan och Rånäs Anders Marcusson, den senare släpper snart Limpans rygg och vid 800 m är jag ikapp och om och vips är det därifrån jag som för fältet. Trolig passering på 1000 m 3:03, tappar något i inledningen av den 2:a kilometern, men lyckas trycka i bra på den sista som borde landat på dryga 3:02. Kommer in på 9:10.84 efter att ha sololöpt sista 2200 m, ett mycket gott kvitto och den bästa premiären på distansen ever... Synd nu bara att det kanske inte hinns med nå´t mer lopp, men det bådar gott inför vad som komma skall...

Dagen efter var det så premiärdags på 1500 m, inte helfräscha ben direkt och nada rutin på distansen, chockades nästan direkt av inledningsfarten, gjorde första 200 m på 33" och då hade jag redan släppt övriga fältet, sedan var det soloplogning in. 4:22.96 blev det och en reminder om hur jobbig mjölksyra kan vara, speciellt på redan slitna ben... Hur som helst tror jag mig kunna klippa rätt mycket på tiden på denna distansen och jag skulle köra den flera gånger på en säsong.

Hur som helst en bra helg som gav en god eftersmak och 3000 m´s loppet gav verkligen en bra eftersmak... Nu vill man ha fler bantävlingar...