Efter ett morgonpass om 6,1 km igår så var det på kvällen dags för Mälarenergi stadslopp på hemmaplan i här i Västerås. Eftersom min kära sambo var på tjänsteresa fick mor & far rycka ut och ha hand om barnen under tävlingen, tillsammans med min farmor och farfar, sammantaget var alltså alla mina största supportrar genom åren (minus min sambo) på plats... Det hela borgade för att man ville göra ett bra lopp... Såg i anmälningslistan att den högst kompetente orienteraren från stan Anders Österlund var anmäld, därmed var det all set för att det skulle bli åka av....

Starten gick och jag tänkte ta Österlunds rygg så långt det gick, så vi kryssade ut genom staden Österlund, TRånsgvikens Andreas Bergstedt och jag i den ordningen, tyävrr var det skralt med kilomterskyltar och dom få som satt var tveksamt placerade... Så det var mer ett lopp på känsla och helt utan kik på klockan faktiskt! Vid 3 km kommer en liten utförslöpa, ytterst liten, men där kan Österlund och Bergstedt få 10-15 meter på den svage utförslöparen (läs undertecknad). Luckan är konstant och efter några 90 graders kurvor kommer vi till loppets tuffaste backe, en serpentinbacke på 300-400 m upp mot banans högsta punkt, jag vet att det därifrån är utför och jag måste försöka närma mig om jag inte ska tappa hopplöst ännu mer på utförskörningen som ska komma... Det blir en hårfin balansgång att inte köra för fort uppför för att spränga sig, men jag lyckas ta in och vid början av utförslöpan är jag bara enstaka steg bakom igen.... Tyvärr växer luckan som befarat nedför, Österlund glider främst ifrån här... Bergstedt fångar jag in efter drygt 6 km när vi passerat genom staden igen och ger oss ut på dom sista tråkiga kilometrarna längs Lögarängen. Har Österlund i blickfånget 150-200 m längre fram och jag trycker i som en besatt på rakan förbi badet och tycker mig kanske ta lite, men ack så lite... När vi sedan vikar av tillbaka in mot staden genom Mälarparken lider jag svårt på grusvägen och det nylagda gruset, det blir bakhalt nästan och jag är sjukt beroende av ett hyggligt underlag för att få ut det mesta av min löpning... Här gör jag ett svagt parti och fruktar att bli upphunnet. Med kilometern kvar är det ånyo asfalt och jag får jobba för att återfå rytm i löpningen, nu har jag tappat för mycket fram mot Österlund och kör bara järnet för andraplatsen in i mål... Blir tvåa på 35:19, slagen med typ 45" av Österlund... Riktigt nöjd ändå med min insats på den i mitt tycke tuffa banan... Kan kassera in ett riktigt generöst pris iaf... tack!

Trist dock att det allmäna intresset utmed banan inte fanns trots att loppet gick mitt centrum... Lite medial upphypning av loppets sponsor Vlt innan kanske hade hjälpt till?

Aja, jag är riktigt nöjd... Imorrn Stockholm och från åskådarplats se maran... Idag ta del av kolhydratsladdningens sista fas tortellini och pesto...!