När man bara sprungit distans en hel dag, som igår... Hade förmånen att somna till på soffan innan dagens första pass igår, som blev 7, 3 km till jobbet, kroppen var kvar i nå´n form av post-sov-koma... Att det rullade under 4:30-fart var oförståeligt... Efter 3 timmars jobb kunde jag stämpla ut och springa via Rocklundaspåret och slaska ihop 13,4 km på prick timman, kuperingen gjorde såklart att farten blev lägre... SKojigare än så var det inte!

Nästan som Vapen och ammunition, månne kan det blir titeln på nästa album, men jag är tveksam...

Dagen då? Började den imorse med 8,2 km på 38' med vagnen, inga krusiduller alls kändes bra helt enkelt. Till aftonen eller seneftermiddagens pass hade coachen levererat följande: 600/800/1000/800/600/1000 m med 30" ståvila + 200 m jogg, detta skulle utföras i 3 KP, lämnade barnen och bilen till deras mor och joggade iväg till Arosvallen, fick som vanligt när man kommer innan 17-tiden hela tartanen för mig själv... Kunde konstatera att så även denna dag skulle det blåsa, dock bara i "hoppkurvan" och i början av upploppsrakan, dvs rätt hyggöiga förhållanden med Arosvallenmått mätt...

Smaskade igång direkt och benen kändes klart bättre än dom gjort på uppvärmningen, både 600-ingen och 800-ingen kändes bra, men första 1000-ingen blev tung och där led jag svårt mot slutet och landade det på höga, höga 3:04... Och nu blev jag frågande skulle jag hålla? Bara 30" vila och rätt sliten sedan en 800-ing, men på nå´t mirakulöst vis så vände det lite och blev fan bättre, kunde avsluta sista 1000-ingen på 3:02... Blev ett riktigt bra pass, med ett snitt på 3:04/km och jag antar att det är där min nuvarande 3KP ligger (med tanke på senaste tävlingen o allt)... Firade med en lång nedjogg från Arosvallen och hem...

Imorgon bara distancy x 2....

Men först måste man ju återigen förundras över VSK-sportens (förlåt VLT-sporten ska det vara, eller hur är det egentligen?) klena rapport från maran, undanskuffad till resultatbörsen och en notis om toppnoteringarna i övre högra hörnet ovanför ett uppslag om att VLT (förlåt VSK) förlorade med 0-3 i div. 1 fotbollen... Inte ett ord om de västmanländska löparna... Att en tjej från Västerås blir 10:e på SM i marathon är tydligen lika obetydligt som att Marcus Oscarsson blev 4:e i världscupen i kanot i helgen... Viktigare att VLT torskade i fotboll...! Come on ta en kik på Gefle Dagblad, alltid föredömlig nyanserad sportrapportering om idrotter som inte alltid har puck och boll...

Aja, kanske ska jag bara digga läget och försöka lägga min energi på sånt jag kan påverka, som min egen träning... Idag är det inte mycket löptid att vifta på, högg den som fanns och rev av 6,2 km med löpvagnen imorse, hade en god dos inspiration efter följt lördagens lopp... Och framförallt Anders Szalkais storartade lopp, all hats off, den viljan och glöden vid 41 km fanns inte i många andras uttryck... Räknar med att damma in ett styrkepass ikväll iallafall, eller jag måste få till det helt enkelt... Imorrn intervaller igen...

Köpte nya skor idag, delvis finansierade av mitt pris från torsdagens lopp, Nike Lunarelite, ska provlöpas imorgon, verkade jävligt najs på foten... Till soptunnan åker Eutophiorna och A3:orna...

God måndag, jag e inte bitter inte...

Idag sådär dagen efter Stockholm marathon-tittandet längs Stockholms gator som innebar dryga 5-6 timmar på stående fot jagandes Folke så skulle det köras banintervaller... Due to Amerikansk Fotbollsmatich på Arosvallen mitt på dagen kände jag att morgonen var bästa tiden på dygnet för detta pass... Kom iväg bara timman efter frukost och kunde köra igång med intervallandet 09.30 egentligen för tidigt, men vad gör man inte...

Coachen hade skissat upp 2 x 12 x 400 m, med 100 meter joggvila, kände redan efter 3 st att kroppen inte var på och kunde inter återhämta sig tillräckligt för att hålla målfart... Frenetiskt skissade jag i mitt huvud efter en lösning som skulle ge något men som mina inte tip-top ben kunde utföra... Resultaten blev följande 2 x 5 x 400 m, 100 meter joggvila, 2' serievila kunde ligga mellan 73-75" tappade i slutet upp till höga 75", detta följdes av 2 x 5 x 200 m, 200 m joggvila 2' serievila första serien 2:30 efter andra, här kunde jag ändå hålla 34-35" (inte flaming speed men helt ok iaf). Sedan kom utmaningen en 800-ing, trampade igång med rätt stumkörda ben och det kändes som jag joggade, förvånad såg jag 71" efter 400 m, kunde stumna lite mer på andra varvet men fick åndå 2:23.9 på den, kändes som det ändå blev ett bra pass där det bästa gjordes av situationen istället för att bittra ihop sig över att ursprungsplanen inte höll...

Följde upp med 8,2 km distans på eftermiddagen och kunde landa på 12 mil denna veckan...

Hur var det då att se maran från sidan, inspirerande, kul men mest av allt jobbigt, där och då ångrade jag mitt beslut bittert och hade kunnat ge en del för att fått vara en del av det hela... Samtidigt vet jag att mitt beslut är rätt, men där och då kändes det mest jobbigt, så jag är redan så jävla taggad inför 2011 och utan tvekan så är ju maran mitt långsiktiga mål med allt detta jag gör i år...!

Imorgon nya skor...!

Efter ett morgonpass om 6,1 km igår så var det på kvällen dags för Mälarenergi stadslopp på hemmaplan i här i Västerås. Eftersom min kära sambo var på tjänsteresa fick mor & far rycka ut och ha hand om barnen under tävlingen, tillsammans med min farmor och farfar, sammantaget var alltså alla mina största supportrar genom åren (minus min sambo) på plats... Det hela borgade för att man ville göra ett bra lopp... Såg i anmälningslistan att den högst kompetente orienteraren från stan Anders Österlund var anmäld, därmed var det all set för att det skulle bli åka av....

Starten gick och jag tänkte ta Österlunds rygg så långt det gick, så vi kryssade ut genom staden Österlund, TRånsgvikens Andreas Bergstedt och jag i den ordningen, tyävrr var det skralt med kilomterskyltar och dom få som satt var tveksamt placerade... Så det var mer ett lopp på känsla och helt utan kik på klockan faktiskt! Vid 3 km kommer en liten utförslöpa, ytterst liten, men där kan Österlund och Bergstedt få 10-15 meter på den svage utförslöparen (läs undertecknad). Luckan är konstant och efter några 90 graders kurvor kommer vi till loppets tuffaste backe, en serpentinbacke på 300-400 m upp mot banans högsta punkt, jag vet att det därifrån är utför och jag måste försöka närma mig om jag inte ska tappa hopplöst ännu mer på utförskörningen som ska komma... Det blir en hårfin balansgång att inte köra för fort uppför för att spränga sig, men jag lyckas ta in och vid början av utförslöpan är jag bara enstaka steg bakom igen.... Tyvärr växer luckan som befarat nedför, Österlund glider främst ifrån här... Bergstedt fångar jag in efter drygt 6 km när vi passerat genom staden igen och ger oss ut på dom sista tråkiga kilometrarna längs Lögarängen. Har Österlund i blickfånget 150-200 m längre fram och jag trycker i som en besatt på rakan förbi badet och tycker mig kanske ta lite, men ack så lite... När vi sedan vikar av tillbaka in mot staden genom Mälarparken lider jag svårt på grusvägen och det nylagda gruset, det blir bakhalt nästan och jag är sjukt beroende av ett hyggligt underlag för att få ut det mesta av min löpning... Här gör jag ett svagt parti och fruktar att bli upphunnet. Med kilometern kvar är det ånyo asfalt och jag får jobba för att återfå rytm i löpningen, nu har jag tappat för mycket fram mot Österlund och kör bara järnet för andraplatsen in i mål... Blir tvåa på 35:19, slagen med typ 45" av Österlund... Riktigt nöjd ändå med min insats på den i mitt tycke tuffa banan... Kan kassera in ett riktigt generöst pris iaf... tack!

Trist dock att det allmäna intresset utmed banan inte fanns trots att loppet gick mitt centrum... Lite medial upphypning av loppets sponsor Vlt innan kanske hade hjälpt till?

Aja, jag är riktigt nöjd... Imorrn Stockholm och från åskådarplats se maran... Idag ta del av kolhydratsladdningens sista fas tortellini och pesto...!

På gårdagens andra pass som var ett banpass på Arosvallen var kulturskillnaden total... På innerplanen tränade Västerås amerikanska fotbollslag en machosport där tränaren gormade ut tuffa order på bästa lagsportsmaner... Och sedan på löparbanorna höll jag och delar av VFK (V-ås Friidrott) till, skillnaden mellan dessa två kunde inte vara större, tystnad, tidtagning och mjölksyra vs stora skydd, verbalt gapande och tuffa tag...

För kvällen rådde med Arosvallsmått mätt nästintill stilltje i vinden och banorna badade i underbar kvällssol så till den milda grad att det gick att köra i bar överkropp. Passet som Walker landat i min mailbox löd, 5 KP: 2 x 1000/1200/1500 m, med ståvila 1' + 200 m jogg/1' + 300 m jogg och en serievila på 2' + 200 m jogg... Fartplanen var att hålla under 3:10-fart rakt genom passet. Tyckte jag flöt genom det helt okej, klart det blev riktigt jobbigt på andra serien, men inte värre än att jag kunde lyfta sista 1500-ingen till 4:40 och snittet landade på höga 3:07/km för hela passet... Oja, spik rakt igenom också och det känns inte speciellt mycket i vaderna idag...

Men idag var tyvärr resten av benen spaka från gårdagen, betade av 13,2 km med vagnen i lugn fart och det toppat med styrka ikväll får nog vackert räcka. På torsdag blir det tävling av det mer oprioriterade slaget ett stadslopp på hemmaplan: Mälarenergi stadslopp här i Västerås... Kommer mer se det som ett bra pass även om jag kommer löpa fullt ut, fast det är kul att få möjligheten att köra ett gatlopp i V-ås... Sist måste ha varit 2004 eller 2005...