På söndag eftermiddag blir det en helgestund i hemmet när New York Marathon ska beskådas via någon webbsändning, ser fram emot att se loppet. Och jag har i tidigare poster redan skrivit vad jag tror och hoppas, sedan får vi väl se.

I övrigt då, imorse vaknade Folke "bara" 05.20 vilket gjorde att frukosten var i magen innan 06.00 igen och under tiden sambon var ute på hennes träningspass passade jag på att köra 20' styrka samtidigt som barnen kollade på morgontv´n. Sedan blev det bara att sticka iväg själv på min runda till jobbet när skiftbytet kommit hem, avverkade 8,2 km på en stund under 37'. Kände mig inte så fasligt sliten heller trots gårdagens träningsdos. Blir en repa (inkl. sprintbackar) på vägen hem också.

Annars blir det en helg i bortbjudandets tecken, både middag ikväll och Halloween-kalas på lördag kväll... Utöver detta givetvis en dos med träning, vad vore det annars?

Passande rubrik för ungefär hur benen var idag, men sådana dagar måste få komma dom också. Kände redan på morgonlufsen om 6,3 km till jobbet från dagislämningen av barnen att benen var rätt tröga. körde lugnt för att inte slita för mycket på benen inför lunchpasset, klockade in på 29' (vilket iofs är helt oviktigt på dessa pass, tiden alltså). Kunde beta av några produktiva timmar på jobbet innan jag tog lunch.

Det som var uppdukat till lunchpass var en snabbdistans i bästa progressiv anda, 8 km lång. Dock skulle det kryddas upp med 10 km löpning innan, styrde kosan ut mot Björnön, kände att benen inte var i bästa slag. För att få ut det mesta av passet utarbetade jag en plan, som löd att helt lite till känslan och inte kolla på klockan förrän jag var jävligt nära slutet av passet. Hann ett par kilometer ut på den nylagda promenadvägen till Gäddeholm innan jag vände upp och drog upp farten. Hittade en hygglig nivå ansträngningsmässigt, problemet var nu bara dom dåliga benen och en stundtals brutal motvind. När jag nådde tillbaka till Öster Mälarstrand var det som att springa in i en vägg, stretade på frenetiskt till ingen nytta, vindproblemet gjorde väl att progressionen inom passet inte blev helt klockren ska medges. När jag gluttade på klockan för första gången var det dryga 1,5 km kvar av snabbdistansen, såg till min förvåning att snitt-tiden var 3:38/km (according to Garmin) hade väntat mig dryga 3:45 eller något och hade förlikat mig med att det skulle varit bra med tanke på omständigheterna. Försökte öka något sista biten och lyckades väl då snittet på passet blev till sist 3:37 iallafall. Kunde stretcha och jogga tillbaka till jobbet... Boom in med 19,8 km på lunchen.

Gör jag en snabb analys mot förra året så hade jag enormt svårt att ens matcha dessa Garmin-snitt på mina (få) snabbdistanser jag fick in innan sjukdomarna, så det känns generellt som jag ligger bättre till även när kroppen inte svarar upp klockrent, det känns jävligt bra!

Klart man kanske ska vara lite sliten med 90 km+ på fyra dagar också...

Jaha, igår kväll var det drabbning med klubben. Jag slås varje gång av hur gött det är att få träna ihop med mina klubbkamrater, jag suger i mig dom här passen och har det med mig när jag plogar mestadels solo. Visst är det stärkande för psyket att kunna dunka in tuffa pass solo, men jag tror att man rent fysiskt höjjer sig ett par procent när man kör i grupp. Igår var det väl inget pass vi skulle springa skiten ur oss på så att säga. På agendan stod 75' med 6 x 1000 m insprängt när vi kände för det. Dock hade coachen sagt att jag gott kunde ploga ned lite distans innan passets start om jag kom upp till Hufvudstaden lite innan träningens start... vilket jag hade marginal till, plogade in nästan 5 km i Lill-Jans innan träningen.

Passet teamade jag upp med All-Inclusive Björn, "nye" Ulf Troeng, Huruy och Seas. Efter löpskolning drog vi ut på Djurgårn i mörkret och regnet, vi landade in tusingarna mellan 3:27-3:29 på dom 4 första, dom två sista trissade Seas upp farten lite jag lät honom gå lite så det inte skulle bli högre ansträngningsnivå än plan, fick dom på 3:15 resp. 3:23 (varav halva i uppförsbacke). Men känslan var god på alla, snabbt och fullständigt kontrollerat (absolut ingen maxning på lång väg), med nedjogg och allt blev det 22 km igår kväll. Detta kändes imorse, länge sedan benen var tärda av ett pass med hög volym och fart, en riktigt skön känsla, kanske låter konstigt.

Så av förståeliga skäl rullade jag rätt sakta till jobbet imorse 7,4 km blev det iallafall. Blir 8-10 km hem ikväll beroende på hur det känns i kroppen, vill vara hyggligt fräsch till morgondagens snabbdistans, som blir hyfsat volymiös som helhet!

Lite tankar
Efter att ha scoutat lite media så står det klart att rapporteringen om Isabellahs makalösa rekord är minst sagt blek, att AIK höll sig kvar i allsvenskan har inte nå´n Sverige missat dock. Nu har jag en liten teori eller symbioseffekt som media kanske ibland förbiser när man inte lyfter fram ens bra löparprestationer i landet. Om man aldrig lyfter fram vår elit eller löpning öht så kommer aldrig företag kunna få upp ögonen för att kunna ge våra lovande löpare ekonomisk uppbackning och därmed kunna gå ned i arbetstid eller rentav leva som löpare... Och därmed kunna träna bättre, återhämta sig bättre, ja allt det självklara som skapar löpare av yppersta världsklass! Vill vi ha löpare där så ska media enligt mig dra sitt strå till stacken och hjälpa inte bara stjälpa (vilket dom är snabba att göra). It all makes sense to me iaf... Det är inte Rocket Science lixxom!

Igår på alla sätt och vis, träningsmässigt kunde jag lägga in totalt nästan 22 km (på två pass) och det är väl därikring jag skulle önska att mina återhämtningsdagar skulle ligga volymmässigt, nu funkar det såklart inte alltid på grund av den ena och andra orsaken, men det är min strävan iallafall!

Inte riktigt lika kul var det väl imorse när Folke inte är riktigt uppjusterad för vintertiden och vaknade redan 04:40, frukosten därmed avklarad redan 05:30... Bright and early... Snart dags för 6 lätta kilometer på lunchen sedan tar jag bilen till Hufvudstaden efter utstämpling, ska bli intressant och se om den nya sträckningen på E18 ger utlovad tidsreducering av resan...

En högst vanlig måndag till handlingarna, öppnade upp morgonen med att Folke vaknade 05.10 och tyckte att det var tajm for sum axion redan då, så frukosten var avklarad i god tid innan dagens första pass.

Passet bestod i 11,4 km löpning till jobbet som avverkades på 50', bara ren och skär distanslöpning inget mer upphetsande. Blir ett pass till idag hemåt mot dagis för att hämta barnen, så ambitionen är att landa hyggligt nära 20 km idag.

Kvällsnöjjet idag blir en räd på ICA Maxi för att fylla upp kylen, det går åt mat hemma...

Zu morgen blir det avfärd till Stockholm för träning med klubben, det ska bli jävligt skoj!

Som vanligt går helgen liite för fort, nu är väskan redan packad inför morgonenlöpning till jobbet imorgon bitti, men det är väl att gå händelserna en smula i förväg. På förmiddagen idag körde jag ett lite "längre" distanspass med 2 x 5 x 60/60" inspräng, hann avverka 18,2 km på 76', kände mig sjukligt lätt och inspirerad i steget. Fartökningarna var kontrollerade men hyggligt snabba ändå, faktiskt ett riktigt bra söndagspass... Och kunde klocka in den första grundträningsveckan på ganska prick 10 mil...

Innan jag stack ut hittade jag på live-streamingen från Frankfurt Marathon som jag själv sprang och bröt förra året. Kunde efter passet få nöjjet att se slutskedet av loppet som gav banrekord både på herr- och damsidan, till och med en tid under 2:05 på herrsidan (2.04:57 Wilson Kipsang). Men mest glädjande var ett antal fina svenska resultat då med den makalösa Isabellah Andersson som slipade sitt egna svenska rekord från tidigare i år till 2.25:10, helt vansinnigt bra. Och när Isabellah är klar med sin karriär tror jag vi kommer ha ett svenskt rekord i maraton om kommer vara sjukligt svårslaget. Tyvärr kommer väl gemene man ens inse det stora i hennes lopp idag då löpning knappast ger dom största av rubriker... tyvärr... Men i min värld är det fantastiskt... inspirerande!

Med risk för att låta pretto i överkant så är det som såhär (åtminstone för mig) att det är svårare att ta en vilodag än att bara bränna på hårt som fan. Generellt så är jag emot att ta löpvilodagar och vore jag längre in i träningsperioden hade jag låtit 10-12 km idag gå igenom så klart tillräcklig återhämtning. Men denna första veckan väljer jag att inte riska ett dugg och tar en dag helt off från löpningen, precis som min grundplan var, även om jag var sugen att ta 7 st lätta kilometer idag. Men i detta skedet hade dom inte gjort ett dyft på pluskontot så därför avstod jag idag.

Visst är jag suligt löpsugen nu, kunde trycka in 23' styrketräning nyss iallafall så kontot är fyllt med två styrkepass denna veckan. Imorgon 70-80' distans med fartpartier inlagda som jag nämnde i förra inlägget...

Snart ostbågar och löpnörderi via datorn hela kvällen... Svar ja, jag är ensam hemma i afton...

Fredag som innebar förutom sushi (vegetarisk såklart) på kvällen även två distanspass, distanspass är ju egentligen inte så upphetsande att skriva om. Dom går lixxom per automatik, på intet sätt tråkiga bara högst ordinära. Så två ordinära pass blev det idag, ett på morgonen 10,1 km med en högst magisk morgonvy när ljuset spred sig över staden, sådana stunder är löpningen mer än tider, resultat och allt annat, där och då blir det en totalupplevelse. Eftermiddagens 7,3 km innan hämtning av kidsen på dagis var inte direkt någon upplevelse man skriver hem om, visst sol och varmt men på högst usla ben så rullade jag iallafall fram...

Imorgon blir det oavsett vad styrka på kvällen och eventuellt 7 lätta kilometer på förmiddagen... Sedan lite längre med fartinslag på söndag, det är planen...

Då kommer förmodligen uppstartsveckan starta på dryga tio mil... Helt ok! Sedan bara bygga fradvis för att nå upp till den nivå jag vill hålla...