Så var det då igår återigen dags att stifta bekantskap med den oranga tartanbanan, på Sätra IP skulle DM över 5000 m utspela sig. Efter en smärre trafikstockning i bästa Stockholmsanda anländer vi i perfekt tid, prickar av, svidar om och beger oss ut och värmer upp. Kroppen känns hyfsat lätt och fin kan väl noteras och förhållandena kan knappast bli bättre för löpning än denna afton. En svag vind, mulet och ca 15 grader, allt är upplagt för en strålande batalj när det 12 man starka fältet släpps iväg.
Det känns fortsatt bra och första 400-ingen passeras dryga sekunden under tänkt fart, detta är väl också sista gången under loppet jag har hyfsat koll på tiderna överhuvudtaget (som vanligt när Johan springer bana). Avancerar upp i fältet och kommer ikapp Björn och en annan löpare, lägger mig bakom då dom kör i ett hanterbart tempo. 3000 m passeras på 9:37 och det känns fortfarande ganska bra, visst är det jobbigt men det ska det ju vara. Vid c:a 3400 m börjar det kännas att benen dör en del samtidigt som Björn ökar farten och jag är oförmögen att följa och hamnar i ett vakum, gradvis ökar tröttheten i benen och utan rygg att gå på tappar jag nog mer fart än nödvändigt. Med 1200 m kvar kommer som ett paket på posten hållen också, känns som en skrämmande repris på ALJ-Open i höstas, där kapsejsar hela loppet eller iallafall hoppet om en tid ned mot dom låga 16:00. Under loppets två sista varv tvingas jag släppa ytterligare löpare förbi mig. Försöker öka sista 400 m men hållen hindrar mig från att kunna få till nå´n märkbar ökning, kollar klockan när jag kommer in på upploppet, i en övetygelse om att den lär stå på 17:00 nå´t i den stilen, den visar istället 16:06 och försöker förmå en ökning, verkningslöst. Bryter mållinjen på 16:26... väldigt missnöjd.
Ändock var det som vanligt kul att komma upp och träffa alla och glädjande att klubben tog hem både 1:a och 2:a platsen på DM... Lysande löpning av Patrik och Kalle!
Hemresan går åt till att analysera loppet (som vanligt) visst vet jag att det sitter massa tung träning i benen och att antalet pass med snabba intervaller lyser med sin frånvaro. Så sett ur den synvinkeln vet jag att det bara kan bli bättre till banloppen i augusti/september och jag ser framemot att få träna snabba intervaller igen efter midsommar när maran trillat ur benen. Men just nu ligger all fokus på maran och där vet jag att jag gjort alla förberedelser som står i min makt för att det ska gå bra!