Äntligen börjar allt lika nå´t normalt, sprang till jobbet imorse 6,7 km på en bit under 30', benen svarade lite småilla på att konka på en sprängfylld ryggsäck, jag tröstar mig med att dom på hemfärden slipper matlådebördan som nu är uppäten. Så laddad med macaroni och cheese ser jag framemot 50' löpning hemåt i eftermiddag, förmodligen har mörkret lagt sig då och regnet lär falla, men det spelar just nu ingen roll alls..!

...Är vad denna helgen var om man jämför med förra då man låg febersjuk och kollade på längskidor... Denna helgen har allt byggdamm skingrats och det har skapats pepparkakor, lussebullar till barnens förtjusning och så har julen gjort entré i hemmet... Och framförallt är alla friska och det är ruggigt skönt...

Så träningen har rullat vidare sprang 11,6 km i förmiddags och med samma ansträngning som igår så gick det väsentligt snabbare och det känns som jag börjar beta mig tillbaka till den fart jag normalt sätt brukar hålla på mina distanspass, idag tog det mig strax över 49' och då bakade jag in ett par koo-lopp mot slutet... Kändes bra...

Yes, efter en dag som mest gick i julstökets tecken så kom jag iallafall ut på den första löpturen efter influensans framfart. Sprang 7 km i medioker fart, även om jag upplevde det som om det gick snabbare så sa tiden nå´t annat. Blev iaf en bit över 31 minuter på rundan. Rent löpmässigt satt känslan klockrent och jag tycker det känns riktigt bra, rent fysiskt i form av muskulär kapacitet och flåsmässigt så är jag absolut inte där jag lämnade av innan sjukdomen, men heller inte så avgrundsdjupt långt ifrån som jag trodde heller... Med tillförsikt blir det en ny tur imorgon... Fan va det e trevligt att springa...!

Phew... det här har varit en vecka utan dess like och en vecka jag inte vill vara med om igen och sannerligen en vecka jag knappast önskar min bittraste fiende (om jag nu hade någon). Svininfluensan gjorde allt det som utlovats i stort sett och jag har nog inte varit så sjuk på många, många år. Toppa det med att hela familjen i övrigt sånär som på min kära sambo också var sjuka så var det en rätt skum situation. Att sedan Folke i måndags blev så dålig att han och min sambo fick tillbringa tre dagar och två nätter på sjukhus var heller ingen kul sits... Fick frågan på jobbet om man inte måste ha varit riktigt orolig över lilla Folke då. Och som jag svarade så hann jag faktiskt aldrig tänka på det viset, för samtidigt som jag själv var som sjukast på måndagen så hade jag ändå två andra här hemma att ta hand om, förvisso var Melker då redan frisk och ville såklart ha min uppmärksamhet, men med 40 graders feber var det svårt att tillgodose hans behov... Bissart nog vände även allt på måndagskvällen och febern började gradvis släppa och i skrivande stund så är det feberfritt i två dagar nu...

Folke är hemma från sjukhuset och idag är första dagen han rört sig, smilat och varit som innan Svininfluensan (för ja, tester på honom på sjukhuset visade att det var vad han hade och vi andra med 100% sannolikhet hade). Så jag ser med tillförsikt framemot en helg som ser något ljusare ut än den förra...

Och jag har även börjat kunna tänka i termerna löpning igen, visst jag har tänkt på löpning dagligen under sjukdomsperioden också, men nu känns det lixxom som det inom de närmaste dagarna också skulle kunna vara fysiskt genomförbart vilket är hett efterlängtat, jag lovar... Sen får vi se vad kroppen är för en spillra av sitt forna jag... Men jag tyckte den svarade upp bra när jag cyklade t/r till jobbet idag iaf... alltid något...

Nu House på DVD, cola och... japp them digestives...!

Yepps, nu är iaf Melker frisk, själv fick jag och Folke en släng av 40 graders feber imorse, så Folke fick fara in till sjukhuset för observation och en rejäl laddning med Tamiflu... Va skönt att han ska få hjälp att bli bättre...

Eftersom min kära sambo är med Folke över natten på sjukhuset så är jag och Didrik (bägge flu-sick) fångar i vårt hem... Hoppas Melker är nöjd med rätt mycket film så vi får ligga och glädjas över vår feber i soffan... ENligt läkaren kunde febern hålla i sig upp till 10 dgr, så man kanske har lite mer plåga att se framemot... Kurar mig med glass och cola... Ikväll månne febernedsättande och tittande på Gladiator på tv till man tvärdäckar i soffan...

Jag kommer uppskatta att vara frisk hemskt mycket efter detta måste jag säga...

Jag har alltid sedan frågan om svininfluensan kom på tal och att det skulle massvaccineras sagt att jag ska göra det, inte så mycket för egen del utan som en solidarisk handling mot de jag omger mig med och de jag träffar... Efter de senaste dagarna när jag sett hur hård "kill-ratio" influensan har så kan jag bara ställa mig djupt frågande till de som fortfarande vacklar i sitt val eller bestämt sig för att inte ta nå´t vaccin (notera jag dömer ingen, jag bara ställer mig djupt frågande). För sedan influensan rullade in i vår familj med dunder och brak i onsdags, så svepte den med sig 4/5-delar av familjen på mindre än tre dagar, den enda som undgick var den enda vaccinerade min kära sambo... Vi andra har nu under ett antal dagar våndats, käkat paracetamol och haft mindre angenämt och speciellt smärtar det att se Folke 9 månader med 40 graders feber, nada skoj... Inte skoj att se någon av dom andra må dåligt heller... Influensan har slagit två ggr också, först en feber och ledvärkstopp följt av tillfällig förbättring följt av en till feber och ledvärkstopp, nu hoppas jag att inget mer följer i kölvattnet utan att vi kan få tillfriskna...

Så jag säger att om nu vaccinet behagar komma gör du din medmänniska en tjänst genom att vaccinera sig... Det är helt bekräftat nu när jag sett allt med egna ögon...

Löpning då? Nja, nå´n annan gång...

Såja så fick man lixxom barnen oxå the flu... Nada skoj.... Feber o ledvärk rockar, lr inte?

Sometimes är livet en ren parodi på sig självt, just nu lever familjen i en sådan. Hur då undrar ni, jo det hela började väl för 3 veckor sedan när Folke blev sjuk, tätt följd av Melker förra veckan, sedan skarvade Folke i med feber och ögonionflammation nyligen, vilket Melker inatt toppade med tokhosta och idag 40 graders feber, some kind of flu? Ja troligen, han skulle ha fått sin vaccination idag oxå, paradoxalt nog. Själv har jag också åkt med på ett hörn och kroppen har verkligen inte varit sig själv sedan i fredags, igår kväll fick jag indikationer på löppasset hem om att det nog var en vändning på gång och jag hade svaga förhoppningar om att köra en snabbdistans i afton. Men passet ned till jobbet bekräftade bara att kroppen är kvar i samma semi-pestiga tillstånd och hem i afton lär bara bli lätt distans igen, imorrn månne??? Verkar rätt otroligt, hoppas mer på nå´t lite halvsnabbt till helgen, det känns mer realistiskt... Men det är egentligen helt oväsentligt, nu lider jag bara med min lilla kamin därhemma och hoppas att han blir bättre snart....