Skrev ett fint inlägg igår som lyckades försvinna, för se om jag för ihop nå´t liknande idag... Gårdagen bjöd alltså Premiärmilen, vädret var vårlikt i all sin prakt, eller inte... +2 grader och regn när jag klev upp, det hela förvandlades till +2 grader inget regn när starten gick 12.00 Hade viss oro innan, den bestod mest i hur banan skulle se ut, om det skulle vara sjöblött och slaskigt längs Stora Skuggans grusvarv... Efter uppvärmning med Seas och Laser runt banans 3-4 första kilometer stod det klart att arrangörerna gjort ett kanonjobb, gruset bortsopat på asfalten, inge snöslask på grusvarvet och inte var det heller helt sjöblött...

Tog beslutet att köra i shorts trots det karga vädret, helt rätt beslut så här i efterhand, ingen tendens till att frysa alls under loppet... Nå, till väsentligheterna, själva loppet... Sedvanlig startrusning och jag släppte iväg ett gäng med löpare, varav jag plockade en del av dom innan första kilometer-markeringen som passerades på 3:12, tämligen kvick öppning, men det kändes kontrollerat. Bakifrån kom Hofvets talangfulle unge Napoleon upp och gick om, lät honom dra men det kändes som farten sackade lite så jag tog upp farthållandet igen tämligen omgående, i backen upp mot grusvarvet gick han ånyo om och såg ruggigt stark ut. Dock kunde jag på nytt ta taktpinnen och styra farten och grusvarvets första hälft släppte han, kom snart ikapp Hässelbys Andreas Rehnborg och drog om, hade nu korn på Rubin Mcrae och jag närmade mig och i den branta knixen vid 4 km gick jag om... Och framför mig fanns nu bara Seas, Laser och Hälles Patrik Andersson (som skulle stå som slutsegrare). Kroppen känns fortsatt bra vid passering 5 km och jag jobbar på och ser till min förvåning att Seas släppt Laser och att jag tar på Seas... Givetvis peppande, dock gäller det att vara lite kall, försöker mata på och inte förhasta mig och bränna krut i onödan nu... Ut på grusvarvet tror jag ärligt att jag ska nå ikapp, men gruset suger lite musten ur benen på mig på andra varvet och vid 8 km minskar inte anståndet längre, vid 9 km inser jag att jag inte kommer klara att gå ikapp... Biter ihop för att hålla ihop en så bra tid jag kan nu... In på upploppet som har Midnattsloppslängd så trycker jag för allt jag är värd, skär mållinjen som 4:a på 33:14 (16:37/16:37 sjukt nog).

Kan inte säga annat än att jag är nöjd med loppet, det är ett PB på landsväg med dryga 20" (har inte exakt koll)... Och det var långt ifrån ideala förhållanden, eller ja det var inte så jättemkt vind, men enstaka fler plusgrader till hade funkat bra. Sedan fick jag göra allt själv, inga ryggar att ha... Speciellt sista 6 km var sololöpning med Seas 100 talet meter före... Så på nå´t vis är det mersmak och det känns som om det borde finnas mer att plocka längre fram på säsongen...