Ok, inte för att tiden är mindre knapp idag men iaf försöker jag mig på att skriva mer än tre rader idag. Gårdagskvällen bjöd gräsklippning efter kl. 20.00 vilket resulterade i att det var kolsvart när jag var klar, lite småbissart egentligen, men det stillade ett av mina gnagande dåliga samveten hur som helst.

Idag då... Sprang 6,5 km till jobbet, i Lunaracers igen, skavsåret gjorde sig påmint men det klingade av igen också och det hade inte blödit kopiösa mängder hur som helst. Trodde imorse att jag skulle jaga ikapp Didrik som hojjade till skolan och startade ett par minuter innan mig, tji fick jag. Hur som helst gjorde det att jag var framme på kvicka 28’ imorse, utan att förta mig nämnvärt och benen var inte direkt slitna från gårdagen.

Annars då, ikväll är det iaf True Blood lagom till hemkomst från dagens andra pass om man orkar vara vaken... Det är som Brendan Foster uttryckte det om att vara löpare: ”Man gå och lägger sig trött och vaknar trött”...kan bara instämma, just nu har jag en sån trend...

Fick iaf Folke att somna med 5-minuters metoden i sin egen säng igår kväll... Ett steg framåt!

Fan dränkt i jobb från topp till tå, sprang iaf 6,5 km lugnt hit imorse. Blev beordrad ett 42 kp-ish pass på lunchen, första 30' stegrande mot 42 kp, följt av 60' (c:a 16,7 km) i just 42 kp... In alles 24 km på lunchen... sweet, sega ben i början, men sedan bättre... Färdig twittrat... Skriver mer när lugnet lagt sig!

Kan inte påstå att denna dagen bjuder mycket av värde egentligen, träning, jobb, jobbmöte med free lunch, jobb, träning, mat och till sist soffa... Morgonens löpning mätte 7,2 km på högst normala ben... räknar med runt 50-50', måndagseftermiddagslöpningen brukar av nå´n skum anledning alltid bjuda på dassiga ben... Hoppas på ett undantag idag...

Tebaka igen efter en helg i Sandviken, sjukt trött efter en bilresa som inte Folke diggade, så d blir en kort post idag, detta har hänt...

Lördag: Sprang långpass med 10 x 10' i 42 kp, in alles 37,5 km på 2.30 Kändes stabilt till sista 10' fartavsnittet då energibristen gjorde sig påmind... Räddad av Toblerone efter hemkomst... Postmarathon upplevelse av att äta mat... Bra pass... Långdistanslöpning är inte glamouröst!

Söndag: 8,5 km på skönt muskulärt slitna ben i Trebo-spåret, rullade trots allt runt strax över 37'... Najs att driva ut demoner ur benen....

Nu snart dags för cola och en smula soffa in läggdags och morgonlufs te jobbet imorgon... Hade önskat skriva mer men ögonen ser i kors och jag pallar inte...!

Ok, hur gick det att löpa hem igår då? Jodå 13 km på en bit över 57', det mest intressanta var hur fötterna skulle välkomna dom nya skorna igen. Ok, inget snack om att man kan driv upp speed när man har lätta skor på sig, fick lägga i bromsen efter att dom första kilometrarna förmodligen landade under 4-fart, helt onödigt... Så ser man till tiden så lyckades jag bromsa, något som skedde lite halvautomatiskt eftersom skavsåren började komma halvvägs. Väl hemma hade jag ett blödande och en början till ännu ett fint skoskav... Detta är på intet sätt lovande för framtiden som marathondojjer, känner att jag skulle behöva ha in minst 2 långa pass samt X antal andra pass i dom om jag ska vara säker inför Frankfurt. Som det ser ut nu så får jag revidera att ha dom på morgondagens tuffa långpanna inkl. 10 x 10' i 42 kp, som ska genomföras i Sandviken... Aja, lite kan jag ångra att jag hivade mina Puma Roadracers nu, kanske hade dom kunnat överleva 42 km till i oktober... mierda...!!!

Om dagen då, stolpade mig till jobbet 7,2 km på en bit över 32' med alldeles för lite sömn inatt också, fördelat över en tredagars period kan jag ha loggat strax under 20 timmar sömn vilket är klart för lite, men sånt styr man inte alltid över. Blir iaf en konferensdag på jobbet idag, sen 50' löpning hem igen... Tätt följt av bönenchiladas och Änglar och demoner på DVD, Zürich får VHS-bandas och kikas på i efterhand, för ses ska det!

Klicka här, lixxom om Bekele...

Så damp då mina nya tilltänkta maradojjor tillika nya tävlingspjuxx ned i postlådan igår. Eftersom krisen av skor var total och jag är skavsårsbenägnast i Sverige så kunde jag inte invänta fullödigt sortiment utan fick nypa en sko som egentligen inte varit mitt förstahands alternativ (dock har jag sneglat på dom). Detta ger mig iaf dryga 8 veckor att löpa in dom och det kommer behövas kan jag säga... Vad var det för skor nu då? Jo det blev ett par Nike Lunaracer, som vanligt får jag nästan lov att säga så blev det dammodellen vilket är ypperligt då lästen är smalare och passar mina smala fötter riktigt bra...

Nåväl nog om det, jag sprang i dom till jobbet imorse och trots att dom är i det närmaste bara en sula och en överdel som inte är förstärkt någonstans fick jag ändå ett blödande skavsår vid hälkappans slut. Hur kändes skon då, som nå´n korsning av Nike Free och Mayfly, inledningen av passet gick ganska sakta och benen tröga, men det blev progressivt och i slutet kom jag upp bra i steget och då kom skorna mer till sin rätt, så overall var dom najs, men hur fan kan jag få skavsår av alla skor... sick! Oja 7,2 km imorse på lite över 31'. Blir dryga 50-60' hem i afton också efter arbetsdagen.

Det måste bara sägas och att springa kvällslopp där har nå´t lätt magiskt över sig, gårdagskvällen var inget undantag, perfekta förhållanden, lagom temperatur och i det närmaste vindstilla... Dock hade väl dagen upp till loppet känts sisådära, magen hade varit på upprorshumör hela tiden så jag varit dämpat optimistisk inför loppet och ville inte leverera nå´n prognos för hur loppet skulle gestalta sig, första kilometern fick lixxom vara ett riktmärke för hur det kändes.

Direkt efter startskottet sker sedvanlig positionering, jag hamnar och frontar en klunga bestående av mig själv, Hofvets Sydow och Huddinges Mika Repo, vi har en bit upp till Laser. Första kilometern går på 3:15 och det känns riktigt bra, så jag kör i vind så får det gå som det går. Varv efter varv går med mig som draglok i klungan och vid 4-5 km efter att blivit hältrampad en och annan gång börjar hjärnan lacka på att ingen annan kan gå upp och göra dragjobbet en liten stund. Vilket ingen behagar göra, dock täpper jag till luckan upp till Laser vid dryga 5 km som passeras (per egen klocka) på c:a 16:20. Nu kör jag och Laser en fördömlig växeldragning som tappar dom andra, vid 8 km drar Laser upp farten ytterligare. Där och då är man rätt mör i benen, men huvudet är med och jag släpper inte en meter, full fokus... Med c:a 800 m går jag upp och kör och nu är det fullt ställ in, 800 m är i det här skeded både hur långt som helst samtidigt som det är sjukt kort... Har egentligen ingen koll på hur jag ligger till tidsmässigt men att det gått rätt fort det har jag klart för mig. Dunkar ut det sista ur kroppen fullständigt på sista varvet... Bryter mållinjen och hinner höra 32:22 (andra halvan således på 16:02) innan jag sjunker ned helt utpumpad på tartanen... Det tar mig säkerligen 2-3 minuter innan jag kan förmå mig att ställa mig på benen igen...

Att det skulle bli sub 32:30 idag var absolut inget jag väntat mig, jag hade varit nöjd med en tid runt 32:45 då det ändå var första 10 000-ingen för säsongen... Men benen var som sagt riktigt bra denna magiska afton på Sthlms Stadion...9:e plats blev det oxå... Good looking out med draghjälpen Laser!