Ska väl lite pliktskyldigt rapportera om helgen, eller då främst om Terräng-SM men jag börjar dagen före. Då vi firade Didriks födelsedag med strålande väder och fullt hus hela dagen och kvällen, det hela slutade med att jag skjutsade hem Didrik polare vid 22.00 tiden på kvällen, när jag kom hem kastade jag min då dyngallergiska kropp i sängen med mantrat: "jag måste sova, jag måste sova" ekande i mitt huvud. Givetvis gick planen i baklås, sömnlös tills jag lyfte över Folke i vår säng vid 00.30 tiden varvid jag gick ned och lade mig på soffan istället för, varpå jag ganska snabbt somnade för att i sedvanlig småbarnsförälderordning vakna vid halv sju. Innan jag åkte till tävlingen han jag även med att olja in vår entréveranda. Så laddar man optimalt inför en SM-start...

Nu hoppas jag över kapitel transport till Tantolunden, väl på plats kände jag mig allt annat än utvilad och det var rätt negativa tankar i skallen och näsan rann. Värmde ett par varv med mina klubbsidekicks och det var lite svårt att utröna något av det. Sedan gick starten (långa banan 12 km) med sedvanlig rusning, la mig mevetet ganska långt bak ändå kändes farten hög och hela första varvet var en enda stor plåga faktiskt och tankarna snurrade om hur man skulle palla 5 varv till, men sedan rullade det på bättre. Kändes lite som den allergiska kroppen kräver en stund av tillvänjning av ansträngningsnivån och jag börjar plccka framförvaravnde löpare en efter en, strax innan varvning till varv 5 är jag uppe en kille från KFUM Örebro, funderar ett tag på att lägga mig bakom en stund, men det känns som vi bör driva farten så jag går upp och kör och han följer hela varv 5... Luckan fram till framförvarande löpare är såpass lång att vi inte kommer kunna ta in den på ett varv, jag klurar på hur att göra för jag tänker inte vika en tum eller släppa mig placering. Väljer att inte trycka i gräsuppförslöpan till banans högst punkt som de senaste varven varit en plåga, bidar min tid och med 400-500 m till mål förmår jag min slutkörda kropp att växla fart igen och jag får (troligen) en liten lucka och stormar på utan att se bakåt och kan hålla undan, i mål på 39:48 och en 25:e plats, ruggigt nöjd. Speciellt med hur förberedelserna varit, ett väldisponerat lopp på en jävligt rolig banan måste sägas. Sedan ryktas det om att banan var 100 m kort/varv och att den är kort kan man väl läsa av tiderna, men även om så var fallet höll jag en bra fart (för att vara mig iaf). Vad ska jag säjja ruggigt nöjd... Bigups till alla klubbkamrater som kantade banan och skrek på oss tävlande, fan vad det hjälper!

Här kommer lite bilder också, foto: Olof Södergård