Så var det då dagen före ett av årets helt klart roligaste lopp, dessutom på en av de roligaste distanserna också, nämlige Stockholm halvmarathon. Minns fortfarande min första start under Studentflagg, måste ha varit 2006, målet var då att bräcka mitt pers från förra gången jag tävlade aktivt på 1.16:XX Startade hyggligt optimistiskt, minns att jag upp till 9-10 km sprang i en grupp med Cedden bl a och bara iom att jag låg i det sälliset visste jag att det förmodligen gick för fort och vid 10 km sträckte Cedden ut och försvann som en avlöning i horisontlinjen. Själv plogade jag på och lyckades med mitt mål iaf....

Men som sagt ruggigt kul lopp och som vanligt med stadslopp i Sthlm så brukar det vara folk på gatorna och sedan måste jag ge cred att banan e klart bättre och roligare än Fiskvarvets gnetbana... sorry! Sen får vi se hur d går imorrn, som det känns nu så finns bara allt att vinna så jag kör enligt grundplanen, det får räcka så långt det räcker, förhoppningsvis är vi en bra, tajt grupp med löpare som strävar mot samma mål och kan samköra varandra till bra resultat... Vi får se det ska bli kul iaf, nästan mer kul att se vad Annette kan göra i sin första tävling sedan maran 2008, jag tror på stordåd...

Imorse sprang jag lätt 6,5 km, benen kändes faktiskt något bättre, blåste in 8 x koo också. Ska träffa familjen efter arbetsdagen för lite solskensglass vid Mälarens strand, sen hem o ladda med risotto och hirsbiffar med soltorkade tomater. Blir en placebojogg imorgon bitti innan jag och Folke ska på babysim sen stundar avfärd till Sthlm... osenså!!!

Från topp till botten på 1,5 vecka... Det är möjligt om man verkligen inte ens försöker. Just nu klaffar det inte, eller jag ska väl säga att löpningen känns lysande 60% av passen, sen blir benen veka och emliga, svaret på varför har jag angett i tidigare poster så det går jag inte in på. Men ska väl säga att det känns bistert, när jag gjorde 32:22 på Stadion häromveckan var jag övertygad om att halvmaran skulle kunna bli nå´t riktigt bra, nu är jag på intet sätt lika övertygad! Damn! Finns två planer för hur att ta sig an loppet iaf, kanske häller ut planerna för allmän beskådan vid senare tillfälle.

Hur som helst sprang jag 11,2 km igår kväll, kändes som vanligt bra ett tag, sedan en allmän vek feeling i benen... Imorse ånyo en underbar solskensmorgon längs Svartån, 8 km på en bit över 34’, även här klockren feeling inledningsvis, för att sedan mynna ut i nå´n allmän vekhet... Imorrn e planen lätt tassning 6,5 km till jobbet, ännu kanske det kan vända, hur som helst fan det e ju roligt att springa dock. Och jag e ju inte skadad lr så, så det kunde ju vara värre... Fan jag ska inte gnälla!

Så var det så onsdag och hastigt och lustigt är halva arbetsveckan avklarad. Idag är också sista dagen med så kallad full volym på träningen, dvs två pass idag sedan blir det bara två lätta pass fram till halvmaran på lördag.

Dagens avklarade pass var iaf 8 km underbar morgonlöpning på 35', benen var också med på noterna, åtminstone till en början. Men sedan känns det att helgens ebola-light gör att kroppens förmåga inte är på topp... tyvärr... Detta gör ju att man vacklar en smula i sin övertygelse om att springa bra på lördag, å andra sidan är det länge till lördag. Och som Ramones sjöng - I believe in miracles...

Sen ska man bara inte bli sjuk igen, lite risk finns ju då först Folke haft feber och fortfarande är duktigt snorig... stackarn! Och nu har visst Gene Simmons gått och inte helt otippat åkt på feber....

Aja, blir löpning hem i afton och sedan lite Half Baked månne och True Blood på tv´n... that´s the shit!

Tisdag, vad bjuder denna dagen? Nada intressant alls egentligen bara ren och skär löpning till och från jobbet, vilket iofs är helt ok, hela veckan kommer se ut ungefär så, ska förhoppningsvis rendera bra ben till lördagen. Huvudet är iaf sugen på att springa snabbt då, får väl se och påkarna är med på noterna.

Igår var det Melkers lycka gjord när han och jag skulle införhandla nya stövlar, dom första han såg hade Spindelmannen-tryck. Eller som Melker säger “Spindelungelmannen”. Sagt och gjort en lycklig kille med Peter Parkers stövlar iaf... Annars är det mycket för att inte säga Kiss för hela slanten för honom nu, imorse när han vaknade tog han fram sin lilla elgitarr och satte på sig sina skidglasögon och räckte ut tungan i bästa Gene Simmons-style-e... Sen var det full fart och alla vet ju att Gene Simmons alltid uppträder i skidglajjor... Eller?

Själv sprang jag 6,5 km till jobbet imorse tog 29’ exakt, körde ånyo i mina Lunaracers och tro´t eller ej men skavsåret börjar sakteliga ge med sig... Får jag tortera fötterna några veckor till så börjar jag nog tro på att dessa skor ska springa 42 km på tysk mark om 7 veckor... Annars fick vi ju ett generöst pris från en löpkedja efter Bellmannen som ska användas till att fixa nya skor, så snart lättviktsavdelningen uppdateras...

Vad har vi lärt oss av helgen? Att kroppen äro föränderlig minst sagt, förra året inför Bellman så präglades hela den natten av sjukt ont i halsen och det blev ett sista minuten beslut att springa, då gick det riktigt bra... I år präglades fredagen delvis av nå´n form av lajt-ebola, dock mådde jag asbra på kvällen och trodde att kroppen skulle förefalla normal på lördagen, vilket den ju gjorde iofs, tills det skulle springas fort.... Efter förtsa sträckan var jag helt körd och då gick den ändå all-tajm-low för mig på Bellman, jag var mer sliten en efter mitt 10 000 m´s lopp häromveckan. Bara det att min annars hyfsat goda återhämtningsförmåga inte var att känna igen var ju även det ett klart tecken på att fredagens lajt-ebola satt sig i kroppen... Sen är det ju svårt det där, för en del av mina tävlingsförberedelser brukar ju tydligen vara att skaffa sig nå´n form av hypokondri och framkalla sjukdomar... Aja, nog resonerat om det....

Kom ut på ett underbart ÅH-pass igår strax innan mörkret la sig över skogen, passade på att klämma in två varv i Trollskogen i behaglig fart på förvånansvärt oslitna ben. Magiskt när dimman började lägga sig över ängarna också, svängde av förbi Gryta-tippen innan jag var hemma igen, uppskattningsvis 8,6 km på 40'.

Idag blev det från-Toyota-löpning imorse dryga 11,5 km på ganska prick 50', på bra ben igen och skön höstlik luft. Lite positiva kommentarer på vägen också, sånt värmer. Precis som farbrorn som gjorde min morgon för nå´n vecka sedan... "Bra steg, det blir London 2012!". Helt orealistiskt, men som sagt positiva kommentarer värmer och lyfter... Blir kortlöpning tillbaka till Toyota efter utstämpling också.

Ser framemot Stockholm Halvmara på lördag, hoppas allt formnedsättande som Ebolan installerat har gett sig ur kroppen tills, jag har iaf tryckt på avinstallera, frågan e bara hur lång tid det tar innan kroppen hittar alla skräpfiler som finns lite varstans...

Är inte bara titeln på en grymt bra Kent-låt utan nu oxå titeln på en bloggpost om Bellmanstafetten... rätt lämpligt... I bästa punktform ska jag försklara min löpning...

- 3:e sträckan i mixed laget, noll fartkoll... Öppna första kilometern på 3:00 kanske strax under... Idioti... Varför inte mata jämna 3:10-3:12 så hade jag iaf haft läge att spricka som jag velat tidsmässigt...

- Försök till hänglöpning av övermäktig (för nu) löpare...

- Helt uddlös i min löpning, troligen till följd av en smärre ebola under fredagsförmiddagen, överförd via sjuka lill-Folke här hemma...

- Sen sjukt trångt sista 1,5 km har aldrig under mina tre Bellmanstarter varit med om nå´t värre, stundtals fick jag stanna till och kom helt ur rytmen... Iofs hör d Bellman till...

- Sträcktider 16:30 (mixedlaget), 17:11 ??? (andralaget).

- Tur att jag slapp bli en börda för förstalaget iaf... =)

- En andra plats till mixedlaget dock... skoj!!

- Till sist, oavsett mina neggotongångar så tycker jag Bellman är sjukt skoj... Och jag hade skitkul igår även om jag är grovt missnöjd med min egna löpning... Gör om, gör rätt, gör fett!

- Nuff bloggat dags för en ÅH-löptur i kvällsluften... Sen cola.. Sen ny vecka, nya tävlingar, nya möjligheter... fy fan det blir bra det!

Imorgon stundar tävlingen som de senaste åren plägats av gråväder och själv har jag i det närmaste varit förfrusen efter loppet, imorrn lär knappast bli ett undantag... Två sträckor ska avverkas, ska bli kul.... Ska slänga mig påett SJ tåg bright and early imorrn för att vara på plats runt lunchtid...

Så idag blir det bara två lätta pass varav det ena är avverkat, 6,5 km till jobbet på halvminuten över 30', sällis med Didrik första 2,5 km sedan tyckte han att jag sprang för sakta och drog... Kör väl samma sträcka hemåt, något långsammare dock....

Sen är det fredag och tacos for the masses, Melker gillar det skarpt, sedan ska man hoppas att TV4 låter oss njuta av mer än bara sista varvet av Bekeles löpning på tv´n i afton... Annars är det ju poppis att bryta för reklam under långa lopp...

På grund av kraftig tidsbrist bjuckar jag bara en kort sammanfattning av dagen. Sprang 7,2 km till jobbet efter att följt Melker till dagis (han cyklar själv hela vägen) tog mig iaf strax över 31' imorse, en underbar morron längs Svartån, blev lite smålyrisk.... Lunchpasset blev inte som planerat utan det blev två upphackade korta kvalitetspass, detta för att jag var tvungen att hämta Melker från dagis då min kära sambo och Folke var på andra äventyr och inte kunde scoopa upp Melker. Så på vägen till dagis 6,4 km sprang jag först 5' lugna kilometer innan jag körde statisk snabbdistans i tröskelfart resten av biten, dvs 20' drygt. Sedan var det bara hem och göra lunch till Melker och mig, 20 minuter efter avslutad makaronfrossa bar det iväg igen ned mot jobbet. 6,5 km där första 5' fick tjäna som uppv. sedan prog. SD från tröskelfart ned mot 10-5 KP på slutet, kändes riktigt bra. Lite småtrögt att komma igång igen, men överlag bra. Visst gav det inte samma effekt som om jag skulle kört ett sammanhängande pass, men som nödlösning fick det absolut duga....