Idag är jag nöjd att jag inte tog det beslut jag först fattat beträffande dagens träning, men mer om det senare. Blev en lugn och harmonisk morgon idag då torsdagar innebär sovmorgon och således ingen stress hemmavid heller, kunde ta det lugnt med Melker hemma och ändå lämna honom i god tid på dagis. Sedan drog jag iväg dom vanliga 6,4 km till jobbet, benen indikerade ingen höjdare, det kändes som om jag var märkt i orken av magåkomman, damn! Landade efter strax under 29' utanför jobbet. Tog beslutet att skjuta upp dagens planerade 6 x 2000 m i tröskelfart med tanke på den illavarslande känslan på morgonpasset... Man allteftersom dagen gick kände jag mig mer säker på att ge det ett försök och när jag joggade till Friidrottshallen kändes det riktigt lätt, alla känslor från morgonen var helt väck. Hostade gladeligen upp 50 pix och betalade min skuld från tisdagspasset också sen var det bara att köra igång. Mission nummer ett hitta rätt fart, mission nummer två stay focused och ha koll på alla 10 varven varje gång. Farten funkade ypperligt, det kändes snabbt, såklarrt jobbigt utan att vara döjobbigt, men det är klart att hålla 12 km i tröskelfart blir såklart lite halvjobbigt till sist. Nåväl man hade ju 400 m pausjogg att hämta andan eller nå´t på. Snittet blev 6:51.8/2000 m och 3:25.9/km. Med en ruggigt god känsla i löpningen så är jag riktigt glad att jag inte sköt passet till senare i veckan som jag hade tänkt, då jag troligen också fått hamstra det, vilket lockar olite. Oja 18 km lägger vi passet till... Solid dag!

Nepp, låg och vred mig i soffan igår med en mage som var helt satt ur spel, kände mig som en riktig vekling och kunde knappeligen stå upprätt, än mindre hålla mig vaken under hela House (skamligt). Men efter den lilla tuppluren kände jag att livslustarna komma tillbaka och det kändes bättre och jag orkade till och med läsa nå´n halvtimma innan jag somnade. Vaknade imorse tämligen omärkt från gårdagskvällens magåkomma, tog en bitter fight med Melker mer än en gång, helt fintlös stod jag imorse... Allt resulterade i att jag nästan glömde göra hans matsäck (bara nästan) och att jag kunde sätta av från dagis kl. 07.50, med 10 minuter tillgodo för att stämpla in i tid... Det krävdes vare sig kalkylator eller bra betyg i matte för att räkna ut att man knappast skulle vara i tid idag. Ovanpå detta hade jag ingen som helst lust att pressa benen imorse med tanke på gårdagens pass och med tanke på magen... Så jag lullade iväg i sakta mak, man får väl jobba över lite ikväll om det skulle vara så då... Om löpningen då, styrde p g a av väglaget, fruset och isigt om rundan till att gå över Skallberget, men det blir lik förbannat 6,4 km ned till jobbet, kändes lite segt mycket beroende på en massa 400-ingar igår, kanske lite beroende på att jag inte hade aptit att mosa i mig cola och digestivekex igår kväll... extra fuel for the masses! Aja, landade på jobbet 29' efter jag startat från dagis, som sagt segt var känslan... Men jag var mest nöjd med att magåkomman gått tillbaka, blir lufs hem ikväll också utan fartambitioner...

Inledde dagen med löpning från dagis via Rocklundaskogen, dvs dom stabila 6,4 km, det var sega ben som med möda presterade 4 x koo också, framme på jobbet på strax över 29'. Bävar lite grand för lunchpasset, vars intruktioner finns i min mailbox när jag kommer till jobbet... Mass 400-ingar är ordinerat, gärna upp mot 25 st, med stygg pausjogg, 200 m ned mot 55". Men sen hör det till saken att 25 x 400 m är ett av mina favvopass, så det känns mest kul när jag i grådasset joggar iväg till friidrottshallen på lunchen. Väl därinne möts jag av en mellanstadieklass som har gympalektion, lärarna berättar precis bakgrunden till varför ett marathon har den längden som det har och avslöjar för eleverna att dom tillsammans ska genomföra ett marathonlopp på löparbanan... Aw, shit.... bäst att komma igång fort innan dom sprider sig över hela banan, så jag trummar igång och tack vare detta lämnas bana 1 fri... Tack för det! Sen att några killar (såklart) ska envisas med att hänga på är en annan sak, speciellt en kille körde med varendaste gång jag kom förbi oavsett om det var under pausjogg eller intervall, sedan flåsade han och led illa och orkade sällan mer än 300 m... Aja, oväntad paceing blev det iaf... Om den var så bra låter jag vara osagt... Snittet på 400-ingarna för mig hamnade på 75.8" och ja pausjoggen var oftare stygg än snäll... Löpningen kändes dock riktigt bra idag till skillnad mot i lördags... In alles loggar vi upp 18,6 km på det passet...

 Att jag sedan nu på kvällen börjat må crap är en annan sak, hoppas lite sömn råder bot på allt... Men det har ju inte gått alltför bra för mig i sjukdomsstatusen hittils så jag ska inte hoppas för mycket!

Med 28 km i bagaget från igår får dagen bli riktigt lugn i träningsväg. Ett normalt distanspass, ganska kort sådant får det bli för att ge kroppen goda möjligheter att vara fräsch inför morgondagens kvalitetspass. Så strax efter elva kommer jag ut från jobbet efter en morgon som innehållit mer strul än man kan önska av en måndag. Hur som helst styr jag stegen mot ett elljusspår jag upptäckte av en slump förra våren, Hammarby/Råbyspåret. Från jobbet är det dryga 3 km dit sedan blir det ett varv där och sedan tillbaka, in alles 8,5 km på 38'. Till en början kändes det lite halvsegt och stolpigt, men ganska snart kändes det högst normalt och bra, det drev rätt bra i steget, i synnerhet i terrängen.
Kan vara veckans lättaste dag som redan är lagd till handlingarna?

Jaha, så var även 2009 års andra 3000 m lopp i hamn och jag kan inte säga att 2009 so far ens varit i närheten av att utvecklats som jag hade tänkt mig. Igår blev det iaf ett fall framåt 9:18.04 blev tiden så en liten slipning blidde det... Hur var det då? Jodå, magen var lite halvupprörd redan innan start och när man sedan drog upp farten så diggade den inte det... Men det är nog inte orsaken till att det inte gick snabbare, benen var tröga redan från start och det gick snabbt eller iaf snabbare än min plan redan från start. Med facit i hand kanske jag redan skulle ha släppt lucka till övriga fältet direkt, men det känns också racemässigt fel iaf där och då... Men det var oförlåtligt segt från första steget till sista och på en så kort distans som 3000 m kan man även vara säker på att det knappast kommer svänga till det bättre som det faktiskt kan göra på andra distanser. Nåväl back till loppet, redan vid 800 m var det riktigt jobbig, låg hack i häl till 1000 m iaf som ånyo passerades på dryga 3:02, dvs iaf 3 sekunder under plan. Sedan tappade jag framförvarande ryggar och hade som längst 30 meter upp till nästa man nå´n kille med Hässelbylinne. Med 1000 m kvar börjar jag närma mig, det triggar iaf så att mina betongben pinnar ikapp och jag har äntligen rygg att gå på, med 600 m kvar hör jag hans tränare skrika "Börja spurta nu!"... Spurta nu? 600 m känns där och då som en evighet... Men jag biter i och håller hans rygg och faktum är att vi tar på framförvarande löpare, ut på sista varvet intensifieras farten och med 150 m kvar kan jag inte löngre hålla ryggen utan får slita järnet själv, i mål på ovan nämnd tid... Inte helt nöjd, men samtidigt inte helt missnöjd heller! Laser däremot gjorde en grym säsongsdebut bara tiondelar över pers på 8:49.XX, vad ska man säga, ett par lopp till och vem törs drömma om vilken tid det blir då...

Nu då? Det är 3 veckor till nästa drabbning över distansen 3000 m då på hemmaplan i Västerås på Upplands-DM. Får man nu bara 3 bra veckor med ostörd träning så hoppas jag iaf kunna sniffa ned mot PB´t där och då... Längre än så tror jag inte man kommer men vi får väl se hur träningen går helt enkelt...

Idag blev det ett långpass, det första på evigheter, styrde kosan ut mot Skultuna och hem via Skerikesidan av ån. Alltid najs med den sträckan att man kan tjuvkolla sin tid då nå´n ritat km-markeringar på cykelbanan. Det var en stabil fart på strax under 4:30/km utan att det kändes direkt jobbigt. Dock blev det lite värre när man vände in i den kalla blåsten på Skerikesidan av ån, 12-15 km rakt in i blåsten hem väntade, aja, inget val bara att springa på... Det kändes dock rock solid rakt igenom idag, tillsammans med tisdagens intervaller så var det veckans bästa pass helt klart. 28 km på strax under 2 timmar och 5 minuter.

Bara att ladda om för nästa vecka eller så...

Jaha, då var det bara lite väntetid till att hojja ned och ta SJ ståltransport till huvudstaden för lite tävling. 15 varv ska avverkas inomhus, in alles 3000 m alltså... Morgonsträckaren för benen har avverkats dryga 3 km på 16' i mycket lugn fart, dom är alltid svåra att utläsa något om benens status av... Men jag intalar mig att dom har en bra effekt, om ingen annan så placeboeffekten, därav dom ofta i bloggen omnämns som just placebojoggar...

Rapport om 3000-ingen följer imorrn eller nå´t, not likely today!

Jobb till 22.40 igår kväll så var man så lagom invaggad i skönhetssömn när man väcktes av en magsjuk Melker vid 00.30 Damn, just nu går det inte bra honom sjuk stup i kvarten... Nåväl efter två svängar för honom på toaletten somnar både han och jag och snusar till kvart i åtta, rätt välbehövligt. Han mår iaf bättre men dagis är ju otänktbart, så dagen blir en delad VAB dag... Men frågan är varför kommer alltid magsjuka på natten, jävligt lömskt? Man hoppas bara hålla magsjukan borta från den egna kroppen!

Träningsväg, riktigt lätt löpning idag, 6,5 km till jobbet i takt där man utan problem kunnat läsa in en talbok utan att det hörts att man sprang, 31' tog det hela... Samma sak hem också sedan, sedan laddning för morgondagens 3000-ing med canelloni med röd pesto och keso... Sjukt najs! Hoppas bara magsjukekillen är bättre!

Följande konversation utspelade sig imorse mellan en nyväckt Melker och undertecknad:
Melker: Blir det chokladpudding på dagis idag?
Jag, en smula ställd: Eum... Va...
Melker: Blir det chokladpudding på dagis idag?
Jag: Jag vet faktiskt inte.
Melker brister ut i storgråt: DU MÅSTE VETA...
I det läget är det lurigt ska man ljuga och säga att det blir chokladpudding och låta besvikelsen bli stor om det nu inte skulle bli nå´n. Eller utan vetskap säga nej och slåss med vad dom ska hände... Sen finns fintmöjligheten också, idag hjälpt av lite snöfall ute.
Jag: Melker kom, kom så ska du få se.
Så knatar vi iväg till fönstret...
Jag: Titta det är snö ute
Melker: Inte så mycket
Sen är situationen klar och var han fått chokladpudding ifrån har jag ingen aning om, det är ju för övrigt ruggigt äckligt.

Nog om vardagsbestyren hemma, det ska väl handla om träning eller? Imorse blev det löpning dom vanliga 6,4 km från dagis till jobbet på strax under 29' inklusive ett gäng koo-lopp. Benen var ganska sega och vaderna faktiskt mer stela än igår. Hade inget hopp inför lunchpasset som var uppskissat till en snabbdistans på 30-35' progressivt från 3:40-3:25. Packade med mig saker för att kunna köra på löpband för att slippa snön, vet inte vad jag tänkte men jag sket i värmen och stack ut i den friska luften... I och med morgonens feeling var jag inte så optimistisk när jag efter 15' uppvärmning skruvade upp farten, det kändes inte helt klockat. Men ändå bättre än på morgonen, inga vetenskapliga bevis tillhanda för att pricka tiderna, men det kändes rätt och blev progressivt också, in facto var den bästa känslan i löpningen dom sista 10' när farten var som "högst", summerar upp till 34' snabbdistans och nedjogg tillbaka till jobbet, in alles 13,5 km på 57'.