I tider av påsklov har datorn mest varit ockuperad av tonåringen och jag varit upptagen med annat såsom trädfällning, träning och sånt husligt så det har blitt lite skrivet på sistone. Igår hade jag iaf rendez-vous med Arosvallen igen, härlig återkomst välkomnad med brutal motvind 120 m/varv och 4 plusgrader och en inplankning för att kunna träna där... Bra Johan... På agendan ånyo 12 x 1000 m med 30" ståvila, dvs en repris av ett pass jag gjorde innan magsjukan skalade av mig bokstavligen... Vi skulle kolla vad kroppen tyckte om det, insåg tidigt att det skulle bli en resa där jag skulle få slita och med 3:25 på första insåg jag att nu genomför jag bara detta på bästa sätt, att tro att jag i denna storm och med sjukdom skulle kunna matcha vad jag innan gjort var naivt... Fick slita hund i vinden och lyckades peta in den sista på 3:16 iaf, den enda som gick under 3:20 faktiskt. Men med tanke på alla omständigheter var det ett pass jag är riktigt nöjd med. Snittade 3:22.3...

Idag var jag ut tidigt, plogade av 13 km i solskenet, flöt runt oväntat snabbt prog. från 4:20-3:58 cirkus... Per automatik, najs... Veckan tillskrivs 99 km, mycket bra med tanke på en vilodag p g a sjukdomen...

Är alltså vad som kördes igår eftermiddag, min vanliga vädertur så hade vädret slagit om från fint till ofint och regnet strilade ned när jag startade passet igår. Kände mig aning seg och trött i benen på den 20' lång uppvärmningen. Valde att förlägga stora delar av passet till Djäkneberget som jag tidigare skrev då det innebär att man både får klättra och springa nedför en hel del höjdmeter. Körde igång med första serien alltså 5 x 120/60" i god fart enligt mig iallafall, segheten släppte något och kvar satt bara en viss träningsvärk i benen. Att köra på Djäkneberget märkte jag kunde vara riktigt jobbigt, speciellt på 10 x 3/30" då vissa motlut är såpass långa att både "intervall/vila/intervall" kan ske i motlut. Bra såklart, just där och då rätt jobbigt. PJ´n var satt till 4' och inför sista serien misstolkade jag skissen, istället för att köra en serie som skulle vara 4' stegrande körde jag sista PJ'n stegrande från 4:45-4:00 sedan direkt in i ett set hårda 70/20", det var en smula jobbigt. Dock var jag då på väg hemåt i regnvädret... Kunde till sist casha in 17,4 km på 74' och glad över att benen responderade på en dag med rätt mycket mängd och fart. Med 7 km morgonlufs också så landade man på en bit över 20 km för dagen...

Idag, fredag, städning, barnvagnslöpning igen.... Och allmänt icke-stillasittande...!

Eller iallafall fartlek är vad det blir i eftermiddag, 75' står på agendan och önskemål fanns att köra det kuperat, men då alla XC-spår är fyllda av snö och is blir det svårt. Men så slog det mig att eftersom jag kör med start från stan idag (stafettbyte av barn och bil med min sambo) så kan jag varva runt alla cykelbanor och stigar som finns på Djäkneberget. Där finns höjdmetrar och hämta i massor, kanske inte lika korta knixiga motlut som i skogen men väl långa sega backar som kan ge... Så får det bli eftermiddag, men snart stundar en repa med Folke och vagnen.

I övrigt denna gråa torsdag ska vi slänga på sommardäck på bilen så den ser ut som en bil igen, fixa allergimedicin och allmänt hemmapysslande...

...Med bara löpning skapa träningsvärk i kroppen, efter att jag igår kväll utfört 7,6 km det första passet efter magsjuka kunde jag konstatera att flåset inte tagit stryk nämnvärt, körde mkt lugnt 5:30-4:30-fart kändes mkt bra, den enda faktorn som kändes var att musklerna tappat styrka... Det känns idag också, lätt träningsvärk i framsida lår faktiskt... Ska snart råda bor på detta med en morgonjogg med Folke i vagnen sedan distans ikväll också. Nu väntar bullbak på nedre botten... Återkommer med längre senare...

"Vet du att det finns folk som betalar för en tarmsköljning?" var min grannes kommentar igår eftermiddag när jag för första gången på hela påskhelgen befann mig en längre sammanhängande period befann mig ute... Hade redogjort lite kort (inte i detalj såklart) om sjukdomstillståndet... Nu skulle jag aldrig i hela mitt liv betala för en tarmsköljning det står klart...

Men det var en resa som blev far värre än jag trodde när jag febrade ned mig i onsdags, på två dagar hade jag blivit dryga fem kilo mindre Johan, nå´t som absolut inte var nödvändigt som vi nu råder bot på medelst choklad och glass och annat, för att snarast nå tillbaka. Men sedan igår så har det blivit bättre och idag känns det riktigt bra, hade nog kunnat pressa mig till ett joggpass idag, men jag tar det lite cool och nöjer mig med att vara uppe och röra mig så joggar jag förhoppningsvis imorrn kväll... Så får vi se vilken fysisk status man är i, att formen fått sig en smärre törn efter allt det är klart, men förhoppningen är att det inte skall vara allt för mycket...

Glädjande är ju oxå att kunna och vilja äta saker och att det smakar gott dessutom, nå´t som inte varit självklart i dagarna tre...

Är väl vad som rådit på bloggfronten och på träningsfronten har det varit stilltje oxå... Då febern utvecklades till en form av magsjuka som kan har varit den grövsta på länge då mat inte ville finnas i kroppens system på 2,5 dag så är man nu när man iaf orkar vara upprätt längre stunder sammanhängande bara en spillra av sitt gamla kraftfulla jag... En värdefull läxa dock som min sambo upplyste mig om: "Tänk på att det finns folk som känner sig så här jämt"... Absolut!

När träningen kan komma igång låter jag vara skrivet i stjärnorna måste ånyo tanka i kroppen energi (om den vill ha den)... Tills dess åter tystnad, förhoppningsvis inte för lång, vi har ju ett TSM att tänka på...

Jaha, så kom oundvikligen vårens första sjukdom, trodde vid uppstigning imorse bara att jag var trött efter kommit hem sent efter en fantastisk Kent-konsert igår kväll och att Folke därefter lät mig gå upp två gånger för att förse honom med välling...

Så jag hoppade i löparkläderna, men gradvis att orken tryter, när jag gått med Melker till dagis är frossan ett faktum och all träning inställes härmed idag, det mesta andra överfysiska också för den del... Trist för jag skulle ha åkt och jobbat vilket jag såg framemot... Efter 45 min. febersömn så inser jag att för att hålla skeppet flytande här hemma så får jag dopa mig med febernedsättande, så det är troligen den som gör att jag skriver inlägg nu... Innerst inne hoppas jag att febern ska ha släppt när väl tabletten slutar verka, föga troligt dock, men hoppet överger mig inte... Förhoppningsvis inte för långt träningsavbräck då min ursprungsplan var att få till bra träning över påskhelgen... Men vi får se...

Konserten då, vad ska man säga som jag sa hemma även om det varit dåligt hade jag nog sagt att det var bra, såpass fond av Kents musik är jag... Men dom bjöd på stor show igår, med ett gäng låtar jag inte trodde jag skulle få höra live... Helt tagen efteråt... Nu måste man se dom igen...

Skrev ett fint inlägg igår som lyckades försvinna, för se om jag för ihop nå´t liknande idag... Gårdagen bjöd alltså Premiärmilen, vädret var vårlikt i all sin prakt, eller inte... +2 grader och regn när jag klev upp, det hela förvandlades till +2 grader inget regn när starten gick 12.00 Hade viss oro innan, den bestod mest i hur banan skulle se ut, om det skulle vara sjöblött och slaskigt längs Stora Skuggans grusvarv... Efter uppvärmning med Seas och Laser runt banans 3-4 första kilometer stod det klart att arrangörerna gjort ett kanonjobb, gruset bortsopat på asfalten, inge snöslask på grusvarvet och inte var det heller helt sjöblött...

Tog beslutet att köra i shorts trots det karga vädret, helt rätt beslut så här i efterhand, ingen tendens till att frysa alls under loppet... Nå, till väsentligheterna, själva loppet... Sedvanlig startrusning och jag släppte iväg ett gäng med löpare, varav jag plockade en del av dom innan första kilometer-markeringen som passerades på 3:12, tämligen kvick öppning, men det kändes kontrollerat. Bakifrån kom Hofvets talangfulle unge Napoleon upp och gick om, lät honom dra men det kändes som farten sackade lite så jag tog upp farthållandet igen tämligen omgående, i backen upp mot grusvarvet gick han ånyo om och såg ruggigt stark ut. Dock kunde jag på nytt ta taktpinnen och styra farten och grusvarvets första hälft släppte han, kom snart ikapp Hässelbys Andreas Rehnborg och drog om, hade nu korn på Rubin Mcrae och jag närmade mig och i den branta knixen vid 4 km gick jag om... Och framför mig fanns nu bara Seas, Laser och Hälles Patrik Andersson (som skulle stå som slutsegrare). Kroppen känns fortsatt bra vid passering 5 km och jag jobbar på och ser till min förvåning att Seas släppt Laser och att jag tar på Seas... Givetvis peppande, dock gäller det att vara lite kall, försöker mata på och inte förhasta mig och bränna krut i onödan nu... Ut på grusvarvet tror jag ärligt att jag ska nå ikapp, men gruset suger lite musten ur benen på mig på andra varvet och vid 8 km minskar inte anståndet längre, vid 9 km inser jag att jag inte kommer klara att gå ikapp... Biter ihop för att hålla ihop en så bra tid jag kan nu... In på upploppet som har Midnattsloppslängd så trycker jag för allt jag är värd, skär mållinjen som 4:a på 33:14 (16:37/16:37 sjukt nog).

Kan inte säga annat än att jag är nöjd med loppet, det är ett PB på landsväg med dryga 20" (har inte exakt koll)... Och det var långt ifrån ideala förhållanden, eller ja det var inte så jättemkt vind, men enstaka fler plusgrader till hade funkat bra. Sedan fick jag göra allt själv, inga ryggar att ha... Speciellt sista 6 km var sololöpning med Seas 100 talet meter före... Så på nå´t vis är det mersmak och det känns som om det borde finnas mer att plocka längre fram på säsongen...