Efter att ha varit en extremt trött person igår (läs lördag) och sovit på eftermiddagen så var jag en klart kryare person imorse när jag vaknade och dagens pass kunde genomföras. Dvs 60' i 42 kp, som var tänkt som ett genrep inför maran, med samma starttid osv, nu belv det inte så eftersom min kära sambo också skulle träna och jag hade inge lust att göra mig omöjlig med att säga att jag MÅSTE springa kl. 10.00 Så jag kom iväg kl. 11.00 istället och jag hoppas verkligen inte förhållandena blir som på genrepet när det gäller, de flesta skuggpartier var frusna och bakhala, turligt så gick mesta delen av passet på solsidan. Försökte finna farten på känsla ånyo, måste medge att Garmins nog fyller en bra funktion på denna typer av pass, men å andra sidan så skulle en Garmin också göra mig mer eller mindre ruinerad så vi skippar... Kör på feeling, bekvämtsnabbt är mitt motto för 42 kp, hittar den farten och styr ned mot stan, kör min intervalltusing i Östra Hamnen, där kan jag stämma av hur jag flyter... Hrrrm... e ja, 3:27 på den, men som sagt innan allt på ren feeling och det känns bekvämt lixxom. Det enda är att eftersom jag i två dagar haft nå´t skit i kroppen så finns där inget megapush i steget. Nåväl, lite motlut och en lättare motvind resten av biten hem sänker nog farten lite... Klockar in 60' marafart plus ynka 5' uppvärmning och ingen nedjogg p g a pressat söndagsschema, uppskattade 17,5 km iaf. Nöjd att löpningen funkade.

Senare på eftermiddag kände jag mig brutalt seg, månne fortfarande lite skit kvar i kroppen, hoppas det lämnar under morgondagens vilodag och att det känns ännu lite bättre på tisdagspasset...

Jaha, så har det gått och blitt lördag, Melkers favoritdag på veckan. Direkt efter frukost vankas nämligen lördagsgodis framför barnprogrammen, en given höjdpunkt... För egen del brukar lördagar knappeligen innebära nå´n sovmorgon, idag var tyvärr inget undantag från regeln, kl. 06.00 vaknade Melker och jag hade i ett svagt ögonblick lovat honom att vi skulle läsa en bok på morgonen, vilket vi gjorde fast ögonen gick i kors (på mig alltså).

I skrivande stund väntar jag på att en sovande Folke ska vakna så vi ska ta oss i väg och badplaska lite granna. Min egen fysiska status känns iaf bättre så jag låter dagen gå men det lutar åt att kunna köra 60' i 42 kp imorgon iaf, då har man chockerat kroppen med 4 vilodagar på rad... När hände det sist?

Aja... 8 dagar till go day om vi räknar med denna dagen... Hav en god lördag!

Tre bloggposter på en dag? Nästan twitter-like... Men just nu har jag extra tid på jobbet (utstämplad, men insurfad) i väntan på att bli hämtad, nå´t jag inte räknat med idag. Planen var ju att köra passet jag tidigare nämnt, men efter att under hela förmiddagen känt nå´t legat och lurkat i kroppen, trött, seg jag rätt hängig, nå´t jag mest trodde berodde på gårdagens tuffa jobbdag, så tog jag beslutet halvt ombytt att stryka passet...

Hade en lång konferens med mitt inre trots att det egentligen bara fanns ett självklart svar, men det bär emot att stryka tänkta pass... Men att vara dumdristig med 8 dagar till en mara är lixxom inte bara dumt utan rejält dumt och efteråt gav jag mig en klapp på axeln för att inte låtit reptilhjärnan ta överhanden... Förmodligen hade jag kunnat löpa passet enl. plan men vem vet hur det blitt efteråt? Nu hoppas jag att skräpet försvinner ur kroppen tills på söndag och att jag möjligen kan genomföra det passet... Eskalerar det inte till nå´t värre ska det inte behöva påverka utgången av kommande söndag ett dugg...

Hem och kurera kroppen med bakad potatis, snacks och cola och förhoppningsvis en god natts sömn...

Igår när jag cyklade hem från jobbet slog det mig mer verkligt än på länge att maran i Frankfurt kryper inpå. Och vad som också slog mig var att den var just i Frankfurt, inte lixxom i Sthlm eller GBG, det är knappast så att det räcker att packa en ryggsäck med tävlingslinnet och dojjorna och åka, eller ja... det skulle ju funka, men knappast optimalt.

Vad jag vill komma fram till är att kringarrangemanget är aningens större denna gången, att inte förglömma förutom tävlingsstassen och passet är iallafall en fulladdad iPod. Sen ska man bara hålla sig frisk oxå, det har ju hostats högt och lågt hemma i en treveckorsperiod nu, aja, not much do... Pre-race sux.... The bigger the race ju mer suger det!

Så kan man då bara ännu en gång konstatera att det är fredag, duktigt sliten från två minst sagt hektiska dagar på jobbet, samt inte helt klockrent med sömn... It´s a hard knock life som Jay-Z la fram det!

Hur som helst bjuder denna dagen iaf på löpning, ett ganska långt pass är uppordinerat i en så´n där gråzonsfart dvs, långsammare än 42 kp men snabbare än distansfart, vädret verkar ju lovande för passet som ska utföras efter utstämpling, dvs 13.00 en fredag som denna, dvs en regnig fredag... I Västerås iallafall!

Inte så mycket att orda om egentligen, för trött för att låta den skrivande kreativiteten flöda... Kanske skriver mer i afton månne...

Long time no bloggande, men man är mestadels dränkt i jobb de få dagar man nu jobbar. Hur som helst var det uppdukat för dubbelblock (det sista inför Frankfurt) igår. Körde det första till jobbet i smärre höststorm bara 40 minuter efter intag av lunchen, vilket ju inte är helt optimalt men där var luckan så det var bara att tugga på, 25’ löpning i ”normal” fart innan jag skruvade upp till upplevd 42 kp resterande 35’ till jobbet, kändes helt ok, dyngmotvind sista 3 km men det fick funka, det kan ju faktiskt komma att blåsa i Frankfurt också...

Sedan jobbade jag utav bara sjutton tills utstämplingen 20.00 sedan nytt dubbelblock på samma sträckning, först 25’ igen, kroppen ljög och det kändes som det gick snabbare äv det gjorde vilket skulle visa sig när hemlöpet i 42 kp tog hela 37’ med sinkande och sega och lång uppförsbackar i den bistra höstkvällen... Hur som helst det fick väl funka, bara att bunkra upp i soffhörnet efter 32 km för dagen.

Idag vila...

Så börjar den mest plågsamma perioden av marathonförberedelser och då talar jag inte om en tung brutal träningsvecka, nej om nedtrappningsveckor... Jag och mången löpare med mig ser detta mest som ett nödvändigt ont. Jag har inga problem med att trycka in 15-mila veckor med tuffa pass, det går inte hårt åt mitt psyke, men att trappa ned och träna lite det är fan hårt åt psyket... Dock så funkar det ju som så att om man vill skörda från dom tunga veckorna man lagt ned så måste kroppen få en rejäl chans att komma så lätt och bra som möjligt till Frankfurt och det låter sig inte göras med att hamra mil as usual...

Nedtrappning och pre-race hypokondri, gissa om det kommer bli två trevliga veckor...?

Så idag har det löpts 6,5 km iaf, benen vill driva på men jag lät dem inte göra men det tog iaf strax under 29', imorrn blir det vila innan det dukas upp dubbelblock på onsdag...

Nu soffan med senaste Mankell-boken, sedan cola och digestive, what else... Eller ska man köra på glass och äppelkaka idag igen...? Hmmm, dagens I-landsproblem lixxom...!

Så vad har hänt sedan sist, förutom att trädgården är rustad för vinter. Jo, i lördags sprang jag 12 km med 3 x 5' i 42 kp insprängt, kändes att benen var rätt slitna efter en rätt tung vecka.

Igår färdades jag till Stockholm för Hässelbyloppet, som jag mer såg som ett bra pass än nå´t annat. Direktiven löd att först springa ren distans lite mer än 30' innan start. Sagt och gjort efter 34' hade jag sett delar av banan och ett terrängspår i närheten, sedan stundade loppet som skulle inledas i 21 Kp för att nå´n gång nå 10 kp. Jag hade lovat mig att lägga band på mig själv första 5 km iaf.

Starten har gått, kan man löpa återhållsamt med nummerlapp?

Foto: Pinballwiz

Lyckades hålla igen och första 5 km gick behagligt på 17:03, innan jag ökade andra femman på 16:31 och nådde målet på 33:34 ynka sekunden över vad jag noterat som snabbast på denna banan... Gav en tolfte plats oxå...

Målgång och visst spurtslog jag någon efter en 3:08 kilometer mot mål...

Foto: Pinballwiz