Pre-racetensions, finns det nå´t bättre, loppets alla scenarion brukar jag ha gått igenom färdigt lagom när jag kommer till Stadion, sedan är det bara att ha så roligt som möjligt ochh surra med allt och alla fram till start, innan gravallvaret slås på när man ropas upp för start... 10 000 m på bana, a k a 25 varv av tartanharv är det som gäller...

Körde ett lätt joggpass på 6 km till jobbet imorse, kan bara konstatera att benen inte riktigt återhämtat sig så snabbt som jag velat efter söndagen, det finns väl två orsaker till det: 1. Det var ett ganska tufft långpass, 2. Bristen på långa pass som gör att kroppen inte riktigt är van vid det slitaget... Hade nå´n form av marathonlår-light imorse... Hoppas det är bättre till aftonen.

Så var ännu en helg till bokföringen, lördagen bjöd helvila och egentligen avsatt tid till att se på herrarnas marathonlopp. Trots denna planering tror jag att jag inte lyckades se mer än max 30 minuter sammanhängande av loppet, samt att missa sista 10 av loppet, aja, shit happens!

På söndagen blev det långlöpande med grova kvalitetsinslag, kom ut redan strax innan 09.00 för att resten av dagen skulle funka. Sprang lugt och kontrollerat första 30’ innan jag körde igång med kvalitetsdelen, dvs 25/20/15/10’ i 42 kp med 5’ vilolöp mellan. Kändes riktigt bra, högt och fint och avslappnat steg, viss bökig motvind emellanåt, speciellt sista biten in mötte jag motvinden efter ett motlut och då sa benen infrån något, men så fort jag vek av in i mer vinstilla förhållanden så rullade det på bra igen.... In alles 33 km på 2 timmar och 10 minuter. Kunde summera upp veckan på 136 km oxå...

Idag blir det 8 km lätt på lunchen för att hoppas att benen är hyggligt fräscha till morgodagens 25 varv på Sthlms Stadion... najsness!

Till sist, Varför, varför så idiotiska krav från Sverige för att få springa VM-maran? Hade våra främsta maralöpare sprungit på sin normala nivå hade dom placerat sig i mitten av fältet... Men nej fan... Inte skickar Sverige några... Måste ju kännas oerhört motiverande för dom främsta i vårt land att få veta att trots att man år efter år e bäst i landet så får man ändå i representera Sverige i stora mästerskap... Det synes mig mycket märkligt... Studera resultatlistan själva.

Sjöng Melker glatt har ikväll efter att ha lyssnat på sina favoritlåter på sin mp3... Vilken låt var det? Svårgissat? Det torde ju vara självklart...

Igår när jag kom hem lagom till att se Usain Bolt slakta sitt egna världsrekord så hade det även anlänt ett brev per post. Skrivet på tyska var innehållet, det var med andra ord startbeviset till höstens stora mål, dvs Frankfurt Marathon, jag sprättade upp det och insåg att mina nollkunskaper i tyska inte skulle hjälpa mig, då inte en rad stod på engelska... Hur som helst nu känns det att the mission is on... Och även om jag har unika mål för de tävlingarna som nu ligger framför mig så måste jag komma ihåg deras plats i det stora pusslet, speciellt om dom unika målen kanske inte uppnås varje gång och varje pusselbit för mig en bit närmare förutsättningarna att förhoppningsvis göra en lyckad mara den 25/10... spännande to say the least.

Idag sprang jag till jobbet, lätta 6,5 km på strax under 29' för en gångs skull med iPod, benen inte lika bra som tidigare i veckan, men det kan jag inte begära eftersom dom varit suveräna flera dagar nu... Blir en 45-50' repa hem om nå´n timma också, sen ser det faktiskt ut som kroppen får en vilodag på lördag, då det är en späckad agenda ändå, som nog kommer innebära att marathonloppet måste bandas på VHS och efterses, likaså på söndag... Söndag är den dagen som det finns utrymme för långpass för min del, jag är lite kluven inför det. Å andra sidan behöver jag lirka in flera av dessa om jag ska vara slagkraftig över maradistansen, samtidigt som jag vill kunna springa väl över 10 000 m på Sthlms stadion på tisdag. Å andra sidan brukar min återhämtning vara snabb och god så i normala fall brukar jag opåverkad kunna ploga tuffa intervallpass tisdagen efter långpass-söndagar.Så här har ju nästan debatterat klart med mig själv om söndagen under tiden jag skrivit detta inlägget... Fan det är bra med skriftliga reflektioner...

Tajm att ta tag i sista timman på jobbet innan hemlöp till tonerna av Jocke Bergs eminenta orkester, sedan stundar risotto och hirsbiffar med soltorkade tomater till fredagsmiddag, sedan friidrott...

Denna dag kunde inte starta bättre, sovmorgon och sedan gick jag med Melker till dagis och han cyklade själv hela vägen på sin cykel utan stödhjul och utan att jag höll... Det e galet att han har blivit så stor redan, det är knappt jag hänger med i svängarna... Nåväl efter att jag lämnade honom sprang jag till jobbet och jag kan fan inte klaga på morgonvädret, solgass längs det enormt charmiga kolonistugeområdet Biskopsängen, tyvärr misskalkylerade jag lite längden på mitt vägval och fick trycka i lite sista biten till jobbet för att komma i tid, således 7,2 km på strax över 31'. Detta gav mig 2,5 hektiska arbetstimmar att återhämta mig innan lunchpasset.

Lunchpasset ja, eftersom jag inte har nå´t Lidingöspår att tillgå och lite kärvt med tid så körde jag dagens progressiva terräng-snabbdistans i Rocklundaskogen. Joggade dit och satte sedan fart, kände väl att energiintaget inte var helt fulländat sedan morgonpasset, men benen var med på noterna. Körde första 6-7 km i hygglig fart, upplevd runt 4:00-fart, resten ökade jag upp mot tänkt LL-fart, hamnade nog strax under, men va fan benen var grymma idag igen och det var inge 3:20-fart iaf, så no harm done... Klart mör uppför sista backen, men ett mycket bra pass... Bara att jogga tillbaka och jobba mera, in alles 19,8 km på 1 timma och 19 minuter... sweet!

Idag är mest en sån där anti-intressant dag i träningsväg, dvs bara ren och skär distanslaufen... Sprang till jobbet imorse, as usual 6,5 km, dock under 29' utan att förta mig, in fact var benen riktigt bra imorse, skulle ju kunna ha trott att dom skulle var lite sargade från gårdagens spikskolöpning, men icke... Hoppas att dom håller sig fräscha till aftonens hemlöpning, drygt timmans löpning är planen, så kanske kan man få sjunka ned i soffan med glass och cola lagom till damernas 800 m´s final.... Tills dess får jag hålla till godo med svt play....

Så var det så dags för att damma av spikskorna och gnugga lite tartan igen, till min egen belåtenhet ska tilläggas, då det är ruggigt skoj att köra bana. Inledde dock dagen med att lufsa till jobbet, dom vanliga 6,5 km som tog en stund över 29’, vilket får oss att raskt kliva över till lunchpasset. 800-ingar var det på agendan enligt modellen 4 x 2 x 800 m med 1’ ståvila + 200 m jogg, och 2’ + 200 m jogg som serievila, allt i 5 KP, således satte jag målbilden till 75-76”/varv. Som vanligt kunde Arosvallen bjuda öde banor och en finfin motvind på bortre långsidan. Hur som helst så kändes det inledningsvis lite kantigt i löpningen och första 2 kändes som jag fick slita rätt mycket för, sedan blev det som så många andra gånger i år, man jobbade sig in i passet. Och jag kunde klart matcha min egen målbild. Landade på ett snitt på strax under 2:29 således dryga 3:06/km, kändes stabilt idag, hade nog kunnat blåsa in en serie till, men det var inte aktuellt!

Måste ju bara nämna Bekele, what a löpare, galen uppvisning igår... Poesi or something... Nu ser vi framemot 5000 m, vad ska stoppa honom från en dubbel? I mina ögon inget, han verkar uppebarligen i ruggigt slag till skillnad från tidigare i somras...

 Så var det dags för loppet på söder igen, nu var det 3:e gången i smurfklädsel jag stod på startlinjen och 4:e totalt. Förutsättningarna för årets tävling var väl något annorlunda än tidigare, både av påverkningsbara skäl och icke påverkningsbara skäl... Dels hade jag på intet sätt gjort nå´n direkt nedtrappning utan stod på startlinjen med strax över 10 mil i benen och dels var det en ny klart tuffare bansträckning i år... Det var förutsättningarna och ett härligt småkallt sommarregn började lägligt strila ned till söder lagom till starten. Just starten ja, hörde inte ens nå´t startskott i år utan vips rörde sig hela fältet och jag fann mig stillstående för någon sekund innan jag hajjade vad som hände. Sedan pinnade jag iväg, som vanligt går inledningen av detta lopp i en vansinnig fart, jag försökte hålla tillbaka en del men detta faktum till trots gick det rätt fort. Redan omgående bar det av ut på den nya sträckningen, fick per omgående Hofvets Nicklas Sydow i rygg och sedan hade vi en lucka upp till Dr Carlborg, en lucka som vi (läs jag) tätade sakta men säkert tills det bara återstod några få meter, kände att vi låg i en hög (för mig) fart och det var rätt långt kvar, velade med mig själ om jag skulle täta luckan helt, vilket jag kom fram till att det skulle löna sig i långa loppet. Sträckte ut och fick jobba lite extra och så var vi uppe i rygg på Carlborg, tillsammans tog vår lilla klunga och fångade in Cedden (som hade en tung dag) och vi hade en lucka upp till en framstormande Laser... I stigningen upp till kyrkan hade vi fångat in honom också, och snart har vi även fångat in en kille från MAI. Nu börjar den verkligen bölja upp och ned och benen stumnar något också och eftersom jag är en tämligen medioker utförslöpare så gynnas jag på intet sätt av att banan innehåller många rätt långa utförslöpor också. Nu är vi iaf 3 i vår grupp jag, Nicklas Sydow och killen från MAI... Vid 7 km börjar det göra brutalt ont (typ kramp) i nackmuskeln ut mot axeln, nå´t som brukar hände mig emellanåt, nu är det sjukt länge sedan det hände iofs... Vid varje armpendling gör det ont, mierda och fokus hamnar lite skevt, får ta mig samman och tugga på, här går Nicklas starkt ffa i utförslöporna och jag får jobba hårt för att gå med. Dock plockar jag i backen vid typ 8-8,5 km, klurar på att köra hårt här och droppa dom då jag märker att jag är starkare här, dock blir jag feg och fattar loppets felbeslut när jag tänker att jag kan droppa dom sista 800 metrarna istället. Då har jag inte räknat med utförslöporna på slutet där jag dels blir trängd i en kurva och kommer nägra steg efter och tappar sedan ytterligare nå´n meter i utförslöpan strax innan målrakan... Sliter som en besatt men kan inte minska avståndet framåt på upploppet, istället kommer Laser med förnyad kraft om mig, gör en sista kraftinsats och försöker grisa ikapp honom, bommar med en sekund men plockar däremot en gubbe på mållinjen... Tiden blir 33:49 och givet den nya banan som var klart tuffare så rankar jag det som mitt klart bästa Midnattslopp...

I övrigt sprangs det stolpiga 10 km igår, sedan var det mest att vara sliten i ben och huvud efter att ha kommit i säng efter 2-tiden i lördags natt, beskåda såklart all friidrott som fanns igår på tv´n. Ingen tvekan om att det man fick se kanske det största ögonblicket i idrottshistorien igår kväll (Maradonas mål med hjälp av guds hand mot England i VM i Mexico 1986 får ursökta). Och jag talar såklart om Usain Bolts vansinniga världsrekord på 100 meter... Wow... Insande liksom, 9.58 För egen del komemr en av höjdpunkterna ikväll med herrarnas 10 000 m, kan Bekele göra det... Igen? När jag sprang till jobbet imorse tänkte jag igenom jämförelsen mellan 100 m och 10 000 m i gemene mans ögon, alla kan inse att 9.58 på 100 m är en omänsklig tid... Ingen tvekan! Men vad ingen kan förstå är hur jävla fort 26:17.53 är på 10 000 m... Nu förstår ju dom flesta som läser här på bloggen storheten i Bekeles tid och hans storhet... Nog blöddrat nu! Två pass blire idag för mig iaf, 6,5 km till jobbet imorse och dryga 60’ distans hem.... Imorrn åker spiksen på igen...