Söndagen innebar sedvanlig vårstädning på samfälligheten vilket innebar att man var uppe på benen och var fysisk minst sagt hela förmiddagen, det gav inte den alertaste kroppen när det var dags för passet... Coachen hade dukat upp 4 x 4 km i 21 kp med 4' PJ, då jag vanan trogen ofta brukar bränna passen om jag ska köra dom mot kilometrar tillbaka från Garmin så körde jag strategin med att köra dom på tid och känsla igen, precis som way back... Således 4 x 13:30 istället, lyckades ändå damma iväg första för snabbt, fick plikta för detta på slutet av den andra intervallen med mycket sega ben längs Svartåns grusväg... Benen repade sig hyggligt till den tredje, men efter den var det nära att jag skulle kalla det för gonatt, men jag vek av ut mot Rönnby och i motvinden på den oändliga rakan fick jag oväntade krafter och kunde löpa på väl och kunde avsluta paset med en god känsla... In alles 24 km på 1.35:42

Hela veckan gav strax under 12 mil, med en helt löpfri dag. Dock tre bra kvalitetspass och som sagt TVÅ styrkepass...

Jaha så var det fredag igen, damn veckorna går sjukligen snabbt. Helgen kommer bli späckad imorgon blir det först funkisarbete på Kungsholmen Runt med bägge barnen då sambon springer loppet... Givetvis ska Melker springa knatteloppet innan också, sedan bara hem och iväg på middagsbjudning, således nada träning imorgon. Alla som läst min blogg vet att jag förespråkar hellre ett lättare 6 km´s pass en helvila, men imorgon finns baske mig inte tid...

Varendaste blogg som har med löpning att göra har väl den senaste veckan nämnt Chris Solinskys 10 000 m´s debut som alla nu redan vet resulterade i nytt amerikanskt rekord och ännu större kanske förste icke-afrikanskfödde löpare under 27 minuter... Det mina damer och herrar är stort... Jag har under ett par år fascinerats och inspirerats av dom amerikanska långdistanslöparna med the likes of Ryan Hall, Dathan Ritzenheim, Matt Tergenkamp, m. fl. i spetsen nu således ännu ett namn att lägga till däruppe... På nå´t vis blir det mer påtagligt när jänkare (och månne Europeér i framtiden) löper på världsklasstider, känns mer verkligt... Även om jag vet att det i allra högsta grad är verkligt eftersom afrikanerna busts out sådana tider i parti och minut och har en hel armada löpare redo för det... Det blir lixxom lite superhuman över det... Nu vill jag inte säga att det på intet sätt är inspirerande att se Bekele sträcka ut och mosa sönder allt motstånd... Men det är kul och på alla sätt bra för långdistanslöpningen att jänkare är on to something här... Personligen väntar jag bara på att Ryan Hall ska lyckas skörda sin första stora marathontriumf, att han är redo råder det inget tvivel om...

Näää, nog om det men det är inpirerande, så inspirerande att jag var tvungen att slå på datorn en extra sväng igår för att se Solinskys avslutning i rekordloppet... Egen träning idag då, morgon 11,2 km med löpvagn, snart snöra på sig för 30-35' distans och hämta på dagis... Sedan tacos ikväll... Pepp!!!

På gårdagskvällens intervallpass fick jag tillfälligt stifta bekantskap med farter jag inte tränat i sedan inomhussäsongen tog slut... PÅ agendan hade coachen skissat upp 3 x 200/300/400/300/200 m, med 100/100/200/100 m PJ, med 2' seriepaus... Farten skulle vara 1500 KP på dom kortare och typ 2KP på 400-ingen... Lyckades väl hyggligt, klart kul att få dra på med spik igen även om det var ovant vid dessa farter, snällt nog var det inga långa saker så syran hann aldrig megaslåtill... Kunde på ett bra sätt avverka allt som fick ett kilometersnitt på 2:57.4... Och morgonens 12,4 km idag hade inte alltför slitna ben heller utan kunde löpas på fint i finvädret... Detta blir dagens enda löppass, styrka är på agendan ikväll igen, vilket gör att jag på 8 dagar fått ihop 4 styrkepass, mycket bra för att vara mig...!

Igår kväll var det repris på förra veckans pass nämligen som rubben antyder 15 x 1000 m, men vilan var reucerad till 45". Valde att köra passet på min intervallraka i hamnen av nå´n anledning, annars är jag en förspråkare av bana då jag ofta har koll på vilken fart man håller där, men då jag har ett banpass planerat ändå denna veckan så vill man inte göra för mycket av det roliga. Jag mätte om tusingen i hamnen markerade upp den fint med Melkers asfaltskritor så nu finns den där ett tag till iaf... Sedan hamrade jag igång, nackdelen är ju att man inte har nå´n koll alls på hur snabbt man springer ville gärna försöka som sist fast kanske ha fler närmare 3:20 mot slutet, nu öppnade jag på 3:22 och lyckades aldrig riktigt sänka, var mer rädd att braka igenom... Svor mig fly förbannad över att jag aldrig lyckades bromsa mig själv... Vips hade jag ändå klarad av 14 st och kunde mosa in den sista på 3:13 utan att bomba fullt ut, försökte fokusera på tekniken trots att jag var trött... Lyckades jag? Tja det får bystanders avgöra.... Snittet igår blev 3:20.0 dvs snabbare än sist fast med kortare vila, det tar jag som ett gott tecken...

Imorse hamrade jag och Folke runt med vagnen, tämligen slitna ben var det, men 9 km på 43' blidde det... Får se om jag ids ta mig ut en sväng ikväll eller om det får vara nog....

Lördagens eftermiddagspass var nog den första indikationen efter magsjukan att kroppen var med. Kände mig sjukt lätt i steget på uppvärmningen, stegringarna kanon trots en numera normal företeelse på Arosvallen, nämligen motvind till absurdikum... Men idag lät jag mig inte nedslås av detta faktum... Passet var alltså 3 x 7 x 400 m, med 200/150/100 m PJ och 2' ståvila mellan serierna... Farten skulle vara 5 KP och utifrån min nuvarande form så ansåg coachen att 77"/400-ing vore bra... Körde igång första serien i spik, drev sjukt bra med längre spik än jag tidigare haft (och ingen träningsvärk idag heller), fick som sagt möta en vägg av motvind drygt halva varvet men dammade på hela passet igenom utan direkta svackor. Snittet blev 76.6" och mycket nöjd kunde jag fara hemåt...

Idag körde jag 20,1 km ut mot Skultuna och vek av halvvägs för att passera Skerike på vägen hem, fint väder och skoningslöst bra ben, flöt runt i autopilotfart på 84' knappt nämnvärt sliten efteråt... Nu hägrar styrketräning framför tv´n och ny vecka är snart igång... Den gågna veckan uppskattas till dryga 12-13 mil...

Så var det så dags igen för kvalitétspass, gårdagskvällen bjöd upp till 15 x 1000 m med 1' ståvila, givetvis hade det hela föregåtts av en morgonlufs på 28'. Själva passet gick av stapeln efter några timmar på Busborgen (ett lekland typ) och uppvärmningen kändes förfärlig sjukt seg och inte blev humöret högre av att mötas av jordens motvind på Arosvallens bortre lång samt genom ena kurvan, men nu fanss där ingen återvändo...

Med tanke på formen så var fartambitionerna klart sänkta från tröskel till 10KP, i klarttext 3:25-3:20-fart... På pappret ack så enkelt kanske, men 15 st är 3 mer än sist och kommer svida oavsett vad, kör igång och det blir snart klart att vinden är klart besvärande och onödigt kraftödande både fysiskt och psykist, efter 4 st börjar jag tvivla på min förmåga att ens nå 10 stycken, det känns sjukt segt och dåligt och jag jobbar för 3:24-3:23 fart, men som så många gånger förr vänder det och jag fokuserar på rätt saker och lyfter steget och kan bita i, planen att dunka ned dom 5 sista ned mot 3:20 funkar inte då benen börjar bli muskulärt tärda, kan dock avsluta på 3:17 utan nå´n all-out löpning... Snittar 3:23.5 på passet och är faktiskt rätt nöjd ändå, kändes som det vände och månde är det på väg att bli bättre...

Morgonens enda pass över 7 km var fruktansvärt segt och slitet dock... Hoppas på bra ÅH till morgondagen som bjuder 400-ingar på samma motvindsvall (Arosvallen), mina två bästa banpass på samma vecka 1000-inga och 400-ingar synd att formen inte är sååå bra.... Annars hade jag njutit mer...

Efter TSM hade jag ett gött snack med Coach Walker där vi kom fram till att bara rulla distans i första hand till torsdag förmiddag för att utvärdera kroppen. Dels för att återhämta sig från TSM, dels för att kroppen som uppenbarligen inte svarat bäst efter magsjukan skulle få några fler lugna dagar och komma ikapp... Inget miljagande utan löpning på tid, helst nya sträckor, det har funkat bra trots kontrollbehovet man har av att veta hur långt man sprungit osv... Benen har rullat helt ok på dom flesta passen, imorse med löpvagnen var det lite segt, men å andra sidan är det alltid lite småsegt att löpa med den... Vi får se om jag snart har nå´t mer spännande att rapportera om...

Det var med hopp jag gjorde dom sista stegringarna på startgärdet inför 2010-års Terräng-SM i Borås, det kändes faktiskt sjukt rappt och bra i steget till skillnad från under själva uppvärmningen, den känslan förstärkte hoppet... Som dryga 42 minuter efter startskottet skulle bytas till en enorm besvikelse...

När starten gick visade det sig att täten rävspelade och att i stort sett hela fältet var samlat första biten, nå´t som var väldigt ovanligt. Långt bak i fältet där jag låg var farten dock rätt hög och jag valde att spela det cool som vanligt och inte förivra mig. Släppte ett gäng löpare framför mig och tappade tyvärr onödigt mycket på dom under första utförsköraren, plockade dock en aning i den lååånga backen på första varvet och under andra varvets första hälft var jag ikapp en klunga bestående av Jonny Björk från Akele, nå´n kille från IK Wilske och IFK Tumbas Johan Ställberg. Ligger kvar där då farten fortfarande är god och kroppen känns inte god för att redan nu dra vidare... Ut på tredje varvet är det jag som anför gruppen, försöker dra på lite, lite mer nu för att försöka täta en lucka vi har framåt, dock förblir avståndet konstant under dom följande två varven. I sista knycken på på lååångbacken på varv fem lägger Jonny Björk i en växel till och får nå´n meter, jag hajjar vad som är på väg att hända men min usla utförslöpning kan inte täta i den kommande utförslöpan men när det blir platt vid varvningen äter jag mig ikapp och nu är tempot ett annat och jag svarar illa på det, biter i ryggen till utförskörningen efter 600-700 m där kan inte mitt steg matcha och jag blir till råge på allt omlöpt av IK Wilske-killen, då hade vi faktiskt plockat mot framförvarande löpare... När jag når foten av låångbacken med 500 m kvar till mål är luckan i det närmaste ointaglig jag försöker trycka uppför men får inget alls bara en massiv trötthet. Bryter mållinjen på 42:05 och en 30:e plats... Där och då sjukt bitter och missnöjd med min insats...

Efteranalysen är enkel och borde kanske ha kunnat dra den efter TDM förra helgen också, jag är inte ikapp efter magsjukan, formen är inte där jag lämnade innan... Hade jag varit i shape så hade jag kunnat stå upp för min taktik och mala ned motstånden de två sista varven och rimligen plockat 5-6 placeringar till. Kommit till den insikten var inte självförtroendet så stukat som det var omedelbart efter målgång.

Vi biter ihop och kommer igen, jag vet vad jag har kapacitet till och vad jag vill uppnå...