Så igår var alltså dags för sista snabbpasset inför Terräng-SM ur sin coach-hatt hade Walker trollat fram följande (förutom rubrik till detta inlägg) 1 x 2890 m (dvs 2 varv på 1,25 km spåret i Rocklunda, I know längderna är enligt vad Garmin fick det till när jag efterhand studerade det hela) som skulle gå i tröskelfart, öppnade lite för hårt, jag kan tycka att tröskelfart är svårt att pricka på landsväg och i kupering är det ack ännu svårare, efter ett första varv som var för snabbt fick jag bromsa av på det andra varvet. För att förstärka simulationen inför TSM så hade vi lagt in en remix på varvet så 100-150 m av varje varv sprangs i kanten av en fotbollsplan för att få den tunga gräslöpningen, och det var regnsjukt och tunglöpt värre ska tilläggas. Nåväl, dubbelvarvet avlöptes väl och kontrollerat på detta följde 2' pausjogg innan 3 x 1 varv (1430 m) skulle avlöpas. Farten skulle vara tilltänkt TSM-fart på första sedan försöka kapa 5"/intervall, vilan satt till 60" PJ. Lyckades hyggligt hitta en lämplig fart (ansträngningsnivå) och första utan problems, andra lite stummare men kapade 3", tredje slet onekligen en del men jag högg av 7" där... Efter detta var det pålyxat med 3' ståvila där jag desperat sökte lä i den hårda vinden och piskande regnet, efter vilan skulle 1 x 1430 m köras på max såsom det vore ett rejs över distansen, kind of tricky... Kastade mig iväg och fick hålla mig kall för att inte syra upp mig totalt i klättringen uppför, på toppen av denna är det bara platt sedan nedför och gräspartiet kvar så jag grisade på allt jag hade där och gissa om gräset sög musten ur benen denna gång, men jag högg 14" på förra tiden... Klart nöjd med ett progressivt genomfört pass med en god känsla också...

Nu stundar resa till Borås idag och enbart distanslöpning fram till söndag så får vi se vad det kan ge, kul ska det bli hur som helst vilket är viktigast... Nu radiotystnad några dagar...

Kiss har gjort ett återtåg i hemmet igen, just nu ÄR Melker Gene Simmons och Kiss skivorna och frågorna haglar formligen om vem som sjunger vilken låt. Innerst inne är jag ju nöjd att Melker gillar "riktig" musik och ingen sketen hits för kids skiva med Darin eller Amy Diamond... Tack och lov som fan!

Det finns en del fördelar med hans idoldyrkan, nästan all mat går att sälja in med argumentet att Gene Simmons eller Paul Stanley gillar det, sedan kanske inte gröt är deras bästa... Men vad deras bästa är eller kanske var ska jag låta vara osagt ett par år...

Så idag på lunchen brukar vi som vanligt avhandla vad som skett på dagis under dagen, vi hinner en bit... Men stannar konversationen av...

Jag: Jaha, Melker vad hände sedan då...?

Tystnad....

Jag igen: Vad hände?

Melker: Gene Simmons har inte tid att berätta...

Jag: Men du ska ju ingenstans vi ska ju vara hemma hela eftermiddagen?

Melker: Jag måste skynda mig, jag har spelning med mitt Kiss-band...

Vad ska man säga? Såklart grabben måste äta och gå på spelning i vardagsrumssoffan....

Dags igen för nya skor, ett skriande behov som alltid behöver påfyllning. Nu var det ont om rena racing-flats i parken och dom förväntade leveranserna av skor verkade dröja en del, så för att försäkra mig om lätta (snabba?) skor i min park så la jag en order på New Balance RC130XLU. Den kom i lådan idag, mucho lätta indeed... Får göra en recension av hur den löper framöver.... Kommer väl direkt ersätta Zoom Streak XC´n som tävlingsdojja...

Träningsmässigt idag var det som jag skrev tajt, sprang 5,2 km, allt som det fanns tid för mellan dagislämning och storhandling... På kvällen 20' styrka (överkropp) med fokus på mage/rygg... Bra Johan...

Idag är en så´n där välregisserad dag, teater med barnen på förmiddagen, hem för lunch, lämna Melker på dagis, springa 30', åka och storhandla, hämta på dagis, hem o laga middag, natta barnen, förhoppningsvis orka köra lite styrka på kvällen...

Gårdagen bjöd upp till två pass, ett med Folke i vagnen såklart 7,6 km på slitna morgonben. Kvällen bjöd på ett kärt återseende då jag sprang södra femman på Rocklundaspåret, klart bättre ben än på morgonen och trots kuperingen snabbare än morgonen och med lägre puls dessutom... 12,3 km på det passet...

Idag som sagt en riktigt lätt dag med uppskattningsvis bara 6 km löpning, morgondagen kommer bjuda sista kvalitetspasset inför terräng-sm... sweet så...!

Så var det då dags igen för terränglöpning och DM, såäven i år ute på natursköna Ekerö på exakt samma bana som förra året, ganska lika väderförhållanden också. Kan väl säga att jag aldrig gått in i ett terränglopp med så lite specifik träning för det som idag, men det är nog en situation jag delar med många löpare i landet iofs...

Hur som, till da deal, tävlingen. Starten gick och jag valde som vanligt min taktik att hålla mig lite avvaktande, Iron-MIke och Edsbyns Fahlenious gick tämligen omgående loss och skulle sedan göra upp om segern... Bakom följde Hofvets Sydow och Dansk-Brian och två Hässelbyare och min klubbkamrat Patrik E och sedan jag själv... Redan på första varvet fick Sydow en liten lucka till vår andraklunga, inget alarmerande då trodde jag (nå´t som skulle visa sig vara poor race tactics) och valde att inte då lägga in en kraft insats för att hämta in utan trodde på min plan att jag skulle mala ned det hela ändå... Fast jag insåg tidigt att jag fick jobba mycket hårdare för farten än jag borde i ett så tidigt skede av loppet, men jag borrade mig under andra varvet ändå förbi samtliga och var nog den som skötte jakten på Sydow som nu fått 10-15", vid ett fåtal tillfällen gkom Brian förbi och körde men jag upplevde det som att vi tappade fart och meter framåt och tog tag i taktpinnen och fick sedan således borra solo... Blev efter ett tag rätt mentalt tungt då jag insåg att avståndet inte minskade och att mina ben inte fick ett uns gratis idag. Ut på sista varvet är jag rätt kokt men lyckas ändå forcera så hårt jag förmår på platten och får feedback att jag tar på Sydow, men sista backen tär hårt och det känns som om jag promenerar uppför den och blir väldigt kort och sittande i steget. Fortsätter ändå febrlit att jobba men inser att det nog inte kommer gå idag, trampar iaf igenom loppet i full sula och blir 4:a totalt (DM-3:a). Att jag gav järnet skulle visa sig mycket bra då vi vann lagguldet över Hofvet med EN ynka sekund... Min tid 42:50 är när minuten sämre än i fjol, men jag kan inte vara missnöjd med magsjukebakgrunden och allt så höll jag ihop det bra och framförallt blev det en bra genomkörare inför nästa helgs Terräng-SM.

Ok, jag ska erkänna jag gillar inte när saker inte blir som jag planerat och lagt upp det. Kalla det att vara snuskigt strukturerad eller vad som, men jag gillar att veta exempelvis vad jag ska träna och när jag ska träna... Idag blev det alls inte som planerat, min plan var 30-40' lätt distans med vagnen efter Melker-lämning på dagis, ombytta och klara travade vi ut till garaget för att ta fram vagnen, bara för att ånyo mötas av punktering, bara att inse att träning idag uteblir, ta "vanliga" vagnen och knata till dagis... Ett problem som måste avhjälpas till nästa vecka för att kunna få till det med träningen...

Nu är det absolut inte hela världen då dagens pass ändå bara skulle hålla igång benen och återhämta mig inför söndagens terräng-DM på Ekerö. Blir istället städning och lite fixeri på borta hemma och bortafront under dagen. Toppar med pommes och hirsbiffar med fetaost och soltorkade tomater i afton... Zu morgon 10 km lätt sen får vi se hur det blir på söndag...

Hur jag än vrider och vänder på det så är ju lixxom Terräng-SM nästa söndag klart viktigare, klart jag kommer köra fullt spjäll på DM oxå, men det är mer en viktigare genomkörare av kroppen och ett skralt resultat är inte hela världen om det nu skulle bli så...

“Snygga ben” är glåporden jag får av skolbarnen (shortsväder idag) när jag på dagens pass just avslutat uppvärmningen och börjar närma mig Djäkneberget för dagens dos av höjdmeter. Eftersom spåren i Västerås ännu bitvis är snötäckta har jag i samråd med coachen skissat upp en simulation, dvs intervaller på Djäkneberget, som både innehåller en del orytmiska kurvor och en del höjdmeter...

När jag värmt klart och laddar inför första inser jag att det kommer bli ett mördarpass idag, don´t get me wrong, dom flesta kvalitetspass är jävligt jobbiga. Men banintervaller kan man ibland hitta ett bra flyt och glida igenom fint. När det ska tuggas kupering vet man att man är in för en though one hela vägen, inte ens utförslöpor utgör nå´n vila ochpumpen får gå på högvarv... Planen är hursom helst, 3 x 1280 m, 3 x 680 m, sedan ett kortare backvarv som körs 3 ggr utan vila, följt att 3 x 80-100 m backe... Har inte exakta data i huvudet men jag vill minnas att dom två första var i dom längderna... Vilan satt till 60” rakt av, lusjoggsvila nedför på backarna...

Dammar igång det långa varvet som inleds med en lång böljande klättring upp mot toppen av berget, i stort sett 2:25 i löptid uppför, med undantag för en kort brant nedförsbacke som följs av ett brant klättring till Djäknebergets topp där det förvisso är platt innan nedförslöpningen mot startpunkten. Startar i god fart och blir varse att mina förhågor om att det ska bli ett tufft pass besannas men jag håller ihop dom tre första med bara 1-2” diff mellan snabbaste/långsammaste, alla under 3:30-fart. Sedan 3 x 680 m, som inleds med en kort brant backe innan det är platt runt berget innan en lång utförslöpa, här börjar det bli jävligt slitigt och jag får gräva djupt i huvudet, ingen viker ned sig alla in under 3:20-fart. Till sist det sista 3 korta varv där alla varven har den korta branta backen och allt löps i en följd, nu är benen slitna och backen på varje varv sätter djupa sår i benen, snittar 3:27-fart här... Pustar 60” sedan 3 x backe på max med god teknik, rätt kokt efteråt...

Bonusanekdoter till dagens pass, ytterligare ett barn skrek ”Du måste skydda dina ben” när jag sprang mina intervaller, oklart huruvida han menade mot solen, eller att shorts kunde orsaka otäcka sår om man springer omkull eller om det helt enkelt var för alla andra skull så dom skulle slippa se mina kritvita vinterben. Att efter passet totalkomad med glasartad blick stå i kö på affären för choklad är ju alltid kul också, idag var det nära att jag öppnade chokladen innan jag kom fram, så in need av energi var jag...

In alles dryga 13,5 km på lunchen och sedvanliga 6,6 km morgonjogg imorse... Nu bara 30-40’ distans i dagarna två för fräscha ben på söndag...

Det var vad som var på agendan på kvällspasset idag, det hela hade föregåtts av en morgonlöpning som vanligt med Folke i vagnen om 6,4 km. Sedan kände jag mig osedvanligt seg hela dagen faktiskt och tvekande in i det sista om jag egentligen skulle köra passet. Men när jag fick på mig shorts och kom ut i den strålande kvällssolen så stod det klart - it´s a go!!!!

Startade från centrum och betade mig via väl valda delar hemåt, passet var som rubben antyder 5 x 8' som skulle köras i tröskelfart, värmde i nästan 20' innan jag drog iväg den första som inleddes lätt uppför, men löpningen kändes bra och det kändes som jag hittade rätt ansträngningsnivå rätt snabbt. En vila på 60" framstår som ingenting när man kört 8-minutare, bara ett andningshål sedan iväg igen. Blir lite trög på andra, får leta fokus, trimmar upp steget och härifrån och resten av vägen in känns sjukt bra, länge sedan jag hade en så´n fin känsla i löpningen (kortbyxornas förtjänst månne?), sista 8:an är jag rätt sliten men borrar på och håller stilen hela vägen in... Men nedjogg och allt så stämplar vi in 18,2 km på 71'... Att jag lyckades köra passet 1 timma efter en grandios portion av stuvade makaroner och vegobullar är ett mysterium... Nå´t jag fortfarande är mätt utav, men nu ska det fyllas på ånyo.... Mot kylen...!