Känns som det var brutalt länge sedan jag skrev något här på bloggen, men det var tydligen bara nå´n dags glapp! Igår gav två simpla distanspass, varav det andra var i Rocklundaskogen där jag ”gick på” i backarna på det sätt jag önskar jag gjort på ML. Denna dagen startade med en brutalt trött morgonlufs runt Gryta, ändå gick den en och en halv minut snabbare än i måndags morse. Skumt värre!

På lunchen begav jag mig ånyo till Arosvallens banor för snabbpass (eller allt är relativt), 1000-ingar med fokus åt 21 kp-hållet fartmässigt. Initialt var planen 12 st med 200 joggvila, nu blev det bara 10 st, då jag var riktigt seg och istället för att tappa fart och ploga fler tog jag beslutet att bara köra 10 st och jobba på att hålla uppe farten. Idag som många andra dagar var det tuff motvind denna gång på bortre lång som passerades 3 ggr/1000 m... Lite jobbigt att dra genom det partiet själv men det funkade ju. Helt nöjd med snittet 3:19.9 och avslutande på 3:14.8, försökte jobba hårt på att behålla tekniken och vara avslappnad genom hela passet trots att det var riktigt segt och jobbigt dom sista...

Annars har man sett massor med OS och sett ur svenskögon so far har det väl inte varit så skoj, men som helhet så har det varit sjukt kul att kika, det lämna att stort vakum efter sig i tillvaron när det är slut. Tur att det är några stora galor kvar också!

33:41 och en 24:e plats blev det, 4 placeringar bättre och 10 sekunder sämre än förra året... Nu till matematiken, det ger alltså 1 sekund högre snitt-tid/km i år... Avancerad matte nu! Är jag nöjd? Jag brottas nog ännu med mina tankar kring om jag är helt nöjd. Jag hade en lång bilresa hem till att analysera loppet och kom fram till några grejjor...

- Backarna, hell well, mitt kanske bästa parti där jag alltid plockar snabba meter på de flesta... I år var jag mer medveten om banan och därför blev jag mer passiv och försiktig i uppförsbackarna, inte kanske helt medvetet... Men jag vill tro att jag ska kunna gå hårdare uppför...

- Sedan blev sprang jag en för passiv kilometer efter att ha öppnat på 3:12 på den inledande... Skulle ha skitit i att bry mig om att den var snabb och bara kört på...

Aja, nu till loppet hur allt blev som det blev... Efter att man bränt av lika mycket fyrverkerier som vid inledningen av OS så var det så dags. Ett urstarkt startfält, kanske starkare i år än på ett tag, detta tack vare att det var observationslopp inför Finnkampen! Punktligt och överraskande går starten och som sagt inledande kilometen går på 3:12 och det känns riktigt bra, men jag nojjar lite över att det kan ha gått för fort och det straffar sig med en kanske onödigt (i detta skede av loppet) långsam kilometer. Annars gestaltar sig loppet som det flesta av mina lopp (som fallit väl ut) sett ut. Att komma bakifrån och plocka folk en efter en. Så även idag, klunga efter klunga tas och ger då och då "vakum" på 50-talet meter att jobba ikapp... Vid 5 kilometersmarkeringen (passeras på 16:41) känns det fortfarande bra, men då väntar ju också den mest ökända backen på loppet, tuffar på rätt bra uppför den och den kilometern går ändå 2 sekunder snabbare än förra året, men jag är övertygad om att den gått att avverka snabbare... Och i utförslöpningen plockar jag ytterligare skalper. Och min uppfattning är det överlag känns som det går snabbare än förra året och löpningen känns också klockren på alla sätt och vis. Nå´nstans mellan 7-8 km uppenbarar sig Coach W och hojtar att jag har 10 sek. upp till Hannes "the Järv", vid det laget har jag redan sett honom på några längre rakor och är övetygad om att jag kommer hinna hämta in honom... Då vet jag ännu inte att stumningen ska komma bara 100-talet meter senare. Bli för första gången sedan starten passerad, av Tumbas Johan Ställberg... Damn, biter i och försöker att inte släppa honom för mycket, men det blir några meter ändå. Men i den sista backen upp mot Mosebacke nyper jag in dom metrarna i ett nafs trots att jag är redigt sliten och ut mot nedförsbacken är det helt jämnt mellan oss. Men där kommer min svaghet i utför fram och det blir nå´n meter igen, ut på upploppsrakan och fullt ställ så lyckas jag passera honom, men det måste varit tight eftersom vi får samma tid men jag blir placeringen före... Bitter direkt över att det kändes som det gick fort men inte gjorde det, men den sista kilometern i år på 3:19 mot 3:15 sist indikerar bara känslan att jag var sliten mot slutet...

Snabbar mig iaf och hämta kläderna och ta t-banan till Valhallavägen och kör nedjogg där innan bilen styrs hem för att avnjuta föda och kvinnornas marathon i OS!

Idag kan jag säga att det var slitna ben, vilket bara indikerar att det var "full out" racing igår, så det blev faktiskt den första löpfria dagen på jag vet inte när faktiskt...

Blev tiden på 5000-ingen och det innebär en slipning med 6 sekunder av PB´t. Finge man göra några fler 5000-ingar torde det gå att göra om inte under så iaf i närheten av 15:40, men nu blir det inga fler i år, tyvärr ska tilläggas. På bana finns bara två lopp planerade för egen del, 2 st 10 000-ingar.

Men nu blir det Midnattsloppet imorgon, det ska bli kul, gillar banan skarpt även om man på vissa ställen kanske borde ha pannlampa med sig. Så idag laddades det med lätt löpning till jobbet (6,5 km) på strax under 30', kändes väl rätt segt i benen, men i regel känns det mycket mer segt att springa sakta än att skärpa upp tempot av någon anledning, bissart men sant! Ikväll blir det bara jag och Melker hemma så det blir att kika på damernas 10 000 m från OS och käka pizza, det blir najs as ever det!

Så var det dags för säsongens andra 5000-ing, tillika säsongens sista. Den första bara ett par veckor efter maran slutade på 16:15 och var väl inte riktigt vad jag hade tänkt, även om ett pers. så nära inpå maran hade varit lite väl saftigt kanske. Nåväl, efter som vanligt skoj surr med klubbkamraterna och uppvärmning med Cedden och en försening så kom vi iväg vid 21.30 12,5 varv på agendan, jag var innan lite osäker på formen då jag varit hemma med Melker för inskolning och han har varit förkyld, så jag kände lite i halsen och benen hade dagarna innan varit kollosalt tunga! Men planen fick ändå bli att försöka köra på 76-77"/varv. Fick en bra rygg bakom Hofvets Niclas Sydow dom första 1800 m där vi till och med fick in en 75-runda... Rätt som det var kom Seas farandes bakifrån trots att han deklarerat medioker takt, upp och förbi oss. Jag går förbi Niclas som släpper och börjar jaga upp Seas och kommer ikapp honom tämligen fort och han drar upp till 3000 m när jag går upp och han följer inte med och vips är jag själv med en stor lucka upp till Cedden. Och detta på den tyngsta kilometern, den 4:e! Och just denna 4:e kilometer hade jag och Cedden avhandlat innan loppet... Ger mig fan på att inte vika ned mig en meter och borrar ned och kör på, det är även en viss motvind somblir mer kännbar när man få köra själv. För stadig feedback av Coach W om tiderna och med 800 m kvar hojtar han att jag kan ta mitt tidigare pers. men nu är det jävligt jobbigt... Förmår öka något sista 400-ingen in och hör vid målgång att man säger nå´t om 15:48 på mig, vilket innebär nytt PB. Nu har iofs inte tiderna i skrivande stund kommit upp så jag har ingen officiell tid... Men det kändes riktigt bra i löpningen idag, trots tendenserna till halsont. Nu gäller lätt tassning och återhämtning till midnattsloppet på lördag kväll!

...Planen för dagen var att jag skulle skola in Melker på hans nya dagis. Nu sprack planen, då han fick krupp-hosta igår kväll och under natten. Så det blev således VAB hemmavid istället... Rätt beslut då näsan rinner för fullt på en lille mannen. Man får väl se om man får sig en släng av det själv, risken finns ju alltid, men det e ju livet med småbarn...

I träningsväg sedan sist så löptes det i lördags förmiddag ett ordinerat lite längre snabbdistans pass, beordrat av Coach W, för att mitt största fokus ligger på halvmaran i Stockholm i början av september. Planen var att efter inledande uppv. köra 20' där farten skulle stegras upp mot målfarten (3:40) och sedan hålla densamma i 40'. Nu blev nog farten en del snabbare än så, men det kändes hela vägen kontrollerat och mycket bra, så go with the flow...

Idag blir det två lätta distanspass varav det ena redan är avklarat i den arla morgontimman. Det andra blir väl ett sånt tätt-inpå-middagen pass i trollskogen, så man hinner hem till sammandraget av dagens OS aktivteter på tv´n... Så gör vi ett nytt försök med inskolningen imorgon!

Oja, FIF-spelen 5000 m på onsdag kväll och sedan ML på lördag kväll, med andra ord tävlingsvecka...

Kom på mig själv igår när jag cyklade hem att jag verkligen såg fram emot att få komma ut på dagens pass. Det är iofs en ganska frekvent tanke efter avslutade pass att geniut längta till nästa pass. Det är väl en viktig essens jag verkligen vill bära med mig att det ska vara kul att springa och att alla pass ska vara kul. Även om vissa pass kan föraledas av lite motighet beroende på vad som står på agendan, så är det generellt alltid kul. Och imorse var det vansinnigt kul, hörde att regnet piskade mot rutorna redan innan jag steg upp ur sängen och på väg att hämta tidningen så blev jag nästan genomblöt på den korta sträckan. Nåväl stuvar ned alla kläderna i plastpåsar i löparryggan för att skyla dom mot regnet. Pluggar för ovanlighetens skull idag in iPoden. Så till dom melankoliska tonerna av Kent som är det bara att plaska på ned mot jobbet. Benen känns larvigt bra och vädret är bara kul att springa i, kan inte påstå att man möter många själar på vägen. Halvvägs tilltar regnet till nå´t monzun liknande samtidigt som iPoden plockar fram ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)” kombinationen grym låt och vädret gör att tempot ökas något, inte medvetet men ändå, det känns på intet sätt ansträngande i vare sig ben eller flås, vilket det heller inte ska göra idag. Tar en extra tur genom Vasaparken innan jag stämplar in som förste man på plats på jobbet. 7,8 km avverkas på dryga 33 minuter vilket ger 4:14/km. Brukar inte i vanliga fall roa mig med att bry mig i snitt-tider på distanspassen, men eftersom jag kände att det flöt så bra tänkte jag kolla ungefär vilken fart det varit.
Helgen kommer i övrigt innehålla lite distans (i terräng) imorrn, följt av dop och sedan kräftskiva hos oss på lördag  kväll. Sedan en lång snabbdistans på söndagen för att toppa det hela... Kan nog bli en bra helg!

Ok, dagens väder inbjuder ju knappast till löpning det ska man villigt erkänna. Men lik förbannat blir det en lufs till jobbet imorse, till en början rätt segt. Innan jag inser att det går för fort och slår av på farten. Då känns det klart mycket bättre och så slösar jag mindre på energin inför lunchpasset.
Lunchpasset vilket jag raskt kastar mig över, det är ordinerat upp 8 x 800 m med 60" ståvila följt av 200 m joggvila. Ungefär ett snarlikt pass som gick ökenmässigt innan SM, dock denna gång med ståvilan som sagt! Inge optimala förhållanden på Arosvallen idag heller, regn och blåst (dock inte av samma dignitet som i tisdags). Borrar ned och börjar harva. Jobbar mot att köra den sista 400-ingen snabbare än den första, har inga bevis för om det funkade, men det kändes som så! Utfallet blev ett snitt på 2:28.0 vilket motsvarar 3:05/km. Och ånyo kändes det riktigt bra i benen och snittet 3 sekunder bättre än motsvarande pass föregående vecka. Bara att vräka i sig lite pasta och jobba vidare!

Så var det dags att idag tacka av min gamla Casio-klocka som jag fick i födelsedagspresent av mina största supporters: mor & far inför den första maran: Stockholm 2006. Som jag skrev igår så skenade den igår under passet och senare på kvällen funkade inte en endaste knapp. Situationen hopplös och summan för att laga den skulle gå på ett ut med att köpa en ny. Så idag på lunchen styrde jag upp en ny, givetvis en Casio igen. När det blir en Garmin återstår att se, men jag börjar mer och mer se fördelarna med den till en hel del pass, man måste nog bara ta ett banklån för att få råd med en.
Idag är det rätt low-key på träningen, inget morgonpass, inget lunchpass men väl distanslöpning hem från jobbet, genom Rocklundaskogen. Ska givetvis prova nya klockan och begrava den gamla kanske. Hur som helst har detta upplägget gett kroppen åtskilliga timmar från senaste passet och bör således var hyfsat återhämtad. Imorrn stunder åter snabba saker på Arosvallen på lunchen... back on track!

Not quite Garmin men ändå...