Somewhat som att sprina med strypt motor så kändes dagens banpass, men nu ska vi väl inte gå handlingarna i förväg. Dagens plan var ju som bekant att köa banpasset med klubben i Sätrahallen i Stockholm, så därför blev det en tungpackad löpning från dagis imorse, dom 6,4 km avverkades på strax över 28’ vilket är mycket ok med tanke på packningen. Även ett par koo-lopp slängdes in på slutet. Kändes lite segt men det skulle väl bli bättre eller....

...eller inte, väl på jobbet möts man av att vi har sjukdomsbortfall i en vecka som redan innan är brutal. Så planen att åka till Hufvudstaden och träna byts mot plan att jobba övertid istället, och banpasset flyttar till lunchen och Friidrottshallen. Joggar strax efter 11-tiden ned dit, planen är 2 x 200/400/800/400/200 + en 1200-ing. Redan på första 400-ingen känns det att kroppen tagit mer stryk av febersjukan än jag trodde, tekniskt och allt känns det bra och benen vill springa, men det funkar inte. Enerverande, men samtidigt är ju orsaken helt logisk, jag reviderar planen som blir 2 x 200/400/600/400/200 m med 200 m joggvila och 4’ mellan serierna, sedan köra jag som avslutning en serie om 200/400/600 m. Snittar 3:02/km vilket är cirka 5 sekunder sämre än förra veckan... Aja, nå´t gott finns det nog passet, måste bara klura ut vad det var bara... Jävligt jobbigt var det också... Onödigt att lägga till kanske? Aja, är vi nu bara igång så bör man snart vara tillbaka i mer normal kapacitet inom kort, no danger on the roof...