Ja fan, så är det på nå´t vis har man då alltså överlevt merparten av denna löpvilan också och på lördag smäller det. Känslan är lite som när man var mindre och väntade på julafton, svårt för folk att förstå kanske. Själv har jag redan bestämt lördagens runda i huvudet, i min fantasi har jag en idé om att vädret ska vara härlig fin svensk höstluft och solsken. Om lördagen kan leva upp till det återstår att se.

Fick frågan imorse av min kära sambo hur det kändes att det snart var dags, givetvis var svaret att det som ni kan läsa att det ska bli najs att komma igång med säsongen 2011 (eller iaf träning mot den). Men som jag uttryckte det imorse, att det nu gått så länge utan träning att man faktiskt lite grand anpassat kropp och huvud efter det. Men det ska bli najs...

På jobbet sitter sedan några månader även en lapp uppklistrad med måltiden, så jag så gott som dagligen får den inpräntad i skallen. Töntigt? Ja, kanske, men jag tror på det, det första steget är att tro på tiden, se tiden, där har man vunnit ett mighty steg. Sedan vet jag att det kommer krävas jävligt hård träning för mig för att nå dit, fysiskt måste jag upp i samma nivå som nu på hösten och gärna nå´t snäpp till och det låter sig inte göras helt enkelt (iaf inte för mig). Men jag gör det så gärna, jag älskar att att ha tuffa, sjukt tuffa veckor uppskissade framför mig...

Skisser för sommaren!