Recollections, a flash from the past. Har länge klurat på att få till den här bloggposten men det blir aldrig av, mest för att den inte skildrar en aktuell händelse och då får den stå åt sidan för det som de facto händer här och nu… men here we go!

Back in the days vi talar i min ungdoms dagar, säg när jag var 18-20 år så tävlade jag faktiskt som trogna bloggläsare kan minnas för Hallstahammars SK i löpning. Många var dom dagar man rattade bilen till Hallstahammar för att träna med dom äldre genlemännen som hade X antal maror under 3 h under sin skalp, nå´t som i min värld då var bortom allt förstånd.

Jag minns långpassen på söndagsförmiddagarna och jag kunde inte för allt i världen förstå varför vi skulle springa så infernaliskt långsamt i början och så fort jag kände igen mig och kunde vägen tillbaka till klubbstugan så satte jag av i min egen takt. Att man skulle springa långsamt fanns inte riktigt på kartan på den tiden. Lik förbannat har jag ett minne från en klubbträning från den tiden när jag inte var lika kaxig, min egen intervallträning på den tiden bestod enkom av backintervaller och att all distans gick i den snabbaste fart jag hade i kroppen för dagen, i efterhand inte ett kanske klockrent upplägg eftersom jag blev lite bränd på löpningen på den tiden. Hur som helst över till minnet, det skulle köras 2000-ingar på en grusväg, ett plågsamt minne visst jag klarade av att hänga med men 2000 meter kändes som en evighet….

Sedan har jag ett skarpt minne av det enda ”banpass” jag gjorde på den tiden, nu vet alla att nå´n regelrätt tartanbana aldrig existerat eller existerar i Hallstahammar utan det var på en gammal fin Idrottsplatsbana (Trollebo IP) mest troligt var att varvet inte var 400 m heller. Det var inte mitt bekymmer den gången, det var en av dom få gånger jag hade en tränare på plats som hade koll på varje intervall och således tid. Varje intervall kändes som en evighet och jag minns det som extremt plågsamt och jag minns även dom stora orden efteråt: ”Där körde du under 3:30-snitt”. Vad jag kan har kört har jag ingen koll på (800-1000 m gissningsvis), bara att det inte var alltför många repetitioner max 5 st…

Sedan kan man ju leta ännu tidigare löparrecollections som när jag började med mikna första löprundor ihop med farsan i mina tonår till den dag jag uppenbarligen sagt: ”Nej, nu springer jag hem!” och så hade jag sprungit ifrån honom och hem. Har inget klart minne av just den grejjen, men säkra källor säger att det gick till ungefär så. Det har jag nästan lite dåligt samvete för idag… Samtidigt som jag hoppas att den dagen ska komma när Melker eller Folke gör samma sak för mig, men dom ska få kriga för det…!

Sådär mittemellan två tuffa dagar kan det lämpa sig med en lugn dag och då talar jag inte om hemmafronten. Där är det ständigt full fart främst på Folke som är drillad i konsten att absolut dissa orden "Nej" samt "Aj, aj, aj". Med en oändlig energi tar han sig in i kyl, frys... Så det är minst sagt full rulle där.

Men nog om detta som egentligen är livet och över till träningen som ju bara är en del av det, som förvisso dock spelar en stor roll för mig. Aja, nog dravlat idag var det en lugn dag och det blev lugna 7 km, kändes väl helt ok, lite sliten i vaderna faktiskt men annars rullade det bra. Avslutade passet med en ny grej för mig att köra - sprintbackar, körde upp mot Djäkneberget. Tog i runda slängar 10-12"/backe och jag körde 4 st med full lång vila 2' inkl. promenad nedför backen. Full fokus på hög fart och bra teknik, kändes bra!

Djäkneberget i höstprakt, nu var jag inte riktigt så här långt upp idag men nästan...

Annars inte mycket, bara ladda inför morgondagens snabbdistans...