Är vad jag ägnat eftermiddagen och ska ägna kvällen åt efter att mellan klockan 07.20 och 12.30 hunnit köra två pass som sammanlagt renderade dryga 3 mil så känns kroppen som en svamp som bara suger upp allt och vill ha allt... Så jag matar den så den ska vara funktionsduglig imorgon bitti igen...

Hur blev det så här då? Jo via en morgonlufs till jobbet som blidde 6,7 km på ben som jag medvetet sparade för lunchens duvning så fick jag några timmars arbete... Eller professionell (betald) vila som den gode herr Sander uttryckte det, åtminstone vilar man benen och hade jag inte det stillasittande jobbet jag har vet ej tusan om jag skulle orka ploga ned alla mil... Nog dravlat om det, till egentligheterna: lunchpasset, en utveckling av förra veckans progressiva snabbdistans, denna gång uppgraderat till 20 km, som via uppvärmning och nedjogg (korta sådana, lite tidsbrist) blev det 23,1 km på 93'. Hur gick passet då? Jodå, benen svarade upp mycket bättre än dom gjorde på hela andra hälften av förra veckan, borta var energilösheten som genomsyrade kroppen då... Framme var rappheten, även om jag ännu saknar det där extra lilla trycket och den där extra lilla farten så är jag nöjd. Passet genomsyrades av progressivitet där jag gick in på 4:10-fart för att jobba mig ned mot 3:26-fart sista kilometern... Kändes bra, riktigt bra....

Nu fortsätter projektet "Total refill"... Vad kan kylskåpet erbjuda månne?